Fredrika Mann

12 september 2012 har blivit 13e september 2012 och här sitter jag.

Redo för att ta livet som det kommer, försöker ta mig förbi alla motgångar & njuta av alla medgångar. 

Jag är lycklig, jag är galet förälskad i den bästa människan i hela världen. Visst säger ni.. men ni vet ingenting, det gör jag. Visst, jag har varit kär förut, men det känns som jag aldrig varit så innibombens jädra kär? Eller? Det känns som att jag bara tycker om mer & mer ju längre tiden går så att jag snart ska spricka! Det går inte mer, fast ändå går det. Känns som jag är kriminellt kär? Olagligt lycklig? Så att jag ibland måste nypa mig i armen, (eller kanske paja ett knä) för att se att jag inte drömmer. Men när jag vaknar på morgonen och världens vackraste människa ligger vid min sida i sängen så förstår jag att jag inte drömmer, men jag förstår inte heller vad jag har gjort för att förtjäna denna lycka. Åh, orden tar slut. Jag älskar honom, det är galet, han är galen, jag är galen, jag älskar allt som är galet! <3 

 

Jag slutade nog aldrig att hoppas, fast när det väl hände så förstod jag ingenting. För jag var ändå inställd på att det aldrig skulle hända. Fredrika goes happy. I love him. 

 

Tack för mig, 

Jag saknar dig Mormor, så att det gör ont i hela mig. Midsommar förra året, jag minns den dagen så himla väl. Hur du sken upp som en sol när jag, Nattis & Tuva kom och hälsade på dig. Älskade mormor,men jag vet att du vill att jag ska vara glad & ha roligt, så jag försöker. Älskar dig, kommer alltid göra det, min ängel <3

Idag fick min älskade syster komma hem, efter nästan 2 veckor. Och jag fick äntligen träffa henne!<3 Kändes så skönt att se henne på hemmaplan igen!

Jag har umgåtts mycket med underbara Tuva de senaste dagarna, en unge så full av liv. Vad vore världen utan tokiga, tjatiga ungar?

Haft kyrkogårdsvandring i Trästena också, kikat efter ett bra läge. Jag är rätt underlig, men jag tycker om det.

Lyssnar på underbara Dire straits nu, underbara musik. Vad vore världen utan musik? 

Åh. Allt känns skönt. Jag skiter i om jag är sjuk. Inombords känns det bra just nu. Så bra, att nästan allt annat kan kvitta. För jag vet att oavsett vad som än händer här i livet, så har jag alltid min underbara familj som stöttar mig!

Tack för mig. 
/Fredrika -The one and only

Ölen är min räddare!
Jag vill vara hos min syster, sova intill henne och veta att hon sover tryggt & lugnt.

Jag vill att tiden ska vara den då vi tyckte livet var spännande & varje dag var ett nytt äventyr. 
Då det var du & jag och världen stod för våra fötter, som en möjlighet.

Sitter här nu ikväll och tårarna kan inte sluta rinna. Jag är rädd att förlora dig, lika rädd som vanligt. Och jag tycker så synd om dig. Minns då för två år sen när du åkte in första gången, jag hade varit livrädd. Riktigt jävla livrädd. Och jag satt hela vägen hem från Mariestad när jag körde hem din bil & illtjöt. När jag hoppade in i din bil spelades "Kriget med mig själv" högt och jag lyssnade på den hela vägen hem. Och grät & grät. När jag kom hem stod mamma ute på gräsmattan och jag kom illtjutande ut ur bilen. Och jag tycker fortfarande lika jävla synd om dig! Jag tycker det är för jävligt allting! Minns det som det var igår när vi stod där på parkeringen, du, jag, Mikael & Tuva. Du grät, ville inte åka in. Men tack vare att du åkte in den gången har du levt två år till! Men nu är jag rädd igen, så jävla rädd. Jag känner det på mig emellanåt, att jag kommer sitta där ensam på min 50års dag & minnas den storasyster jag en gång hade. Och i praktiken dödar jag mig själv genom att tänka så. För du finns fortfarande kvar, men jag är så jävla rädd syrran. Livrädd! Och jag hatar den känslan! Jag hatar den!!!!!

Och jag tycker synd om dig, önskar att du bara kunde få må bra. Ingenting av det här är ditt fel. Det kunde lika gärna ha varit jag. Därför är jag så förbannad. Och ledsen, jag tycker så jävla synd om dig.

Fy fan :'( Gråter floder här ikväll, försöker lugna mig med mina jävla öl men det funkar inte ikväll. Allting är för jobbigt.

Jag, mamma, Nattis & Tuva var på Leksbergsgrillen nu ikväll och åt. Vi satt nog alla och tänkte på mormor där vi satt. Och jag tänkte på dig också. När du, jag & mormor satt där. Snälla syrran, lämna mig inte ensam i denna värld! Även om du tycker att du är värdelös så är du den bästa av alla! Önskar bara att din hjärna ville förstå.

Jag önskar att jag kunde krama om dig syrran, vaka över dig dag som natt. Men det går inte, det enda jag kan göra är att hoppas, hoppas att någon vakar över dig, och vänta på ett mirakel. Jag vet att mormor skyddar dig, men till en viss gräns, sen kan hon inte skydda dig längre. Passera aldrig den gränsen älskade syster, jag orkar inte, jag vill inte. Om något skulle hända skulle jag aldrig någonsin bli människa igen.

Tårarna kan inte sluta rinna. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vem jag ska prata med, vad jag ska säga?

Jag försöker vara stark, har alltid försökt, fortsätter försöka...

Lämna mig inte, för då följer jag fan i mig med dig! <3

Jag hatar mig själv för att jag blev kär.. igen.. i fel person.

Du är min bästa vän, jag älskar dig, som min vän. Du är den av de vänner som jag har roligast tillsammans med. Eller ärligt talat, den av alla som jag har roligast tillsammans med. Känslan av att ligga på golvet med en öl och du ligger mittemot med en öl och vi lyssnar på bra musik och sjunger tillsammans, känslan när du spelar simple man på gitarren. Känslan av när våra sjuka fantasier flyter samman till en jävla massa konstigheter. Känslan av att skratta halvt ihjäl sig tillsammans med dig. Känslan av att du ligger bredvid i sängen.

Jag känner mig lycklig när jag är tillsammans med dig. Men alla andra stunder, har börjat bli för jobbiga.

Och viljan att spendera mer tid tillsammans med dig har blivit alltför stark. 
Nu står jag inför två val, antingen tala om för dig & sedan troligtvis undvika dig ett tag för att försöka glömma alla känslor. Eller så skiter jag i alltihop, undviker att träffa dig. Båda alternativen känns jobbiga, för jag vill inget hellre än att vara nära dig.

Jag är kass. Jag blir alltid kär i fel personer, och att bli kär i sin bästa vän det är det dummaste jag någonsin ställt till med! Men vad gör man? Vad kan jag hjälpa mina känslor? Jag kan inte göra ett skit åt dom.

Lyssnar på Lars Winnerbäck & ska strax börja kolla på "The notebook" för att vara ännu mer blödig. 1 kg godis hade inte heller varit fel just nu i min trasiga värld. Men.. jag nöjer mig med en typ 50/50 grogg jäger&cola som jag var nere och hämtade hos min granne nyss. Ibland är jag nog inte världens underbaraste människa, men jag är glad att jag har dig till vän!

Dumma kärlek. Jag säger så här, beblanda er aldrig med motsatta könet, det slutar bara i katastrofer, krossade hjärtan & problem.

Problem är det sista jag orkar med just nu. Men nu sitter jag ju här, 22 år gammal och kär i samma person som fröken trodde att VI var kära i varandra för 13 år sedan, då skrev jag i min dagbok att fröken var knäpp. Att personen var dum i huvudet och ful. Att jag aldrig skulle kunna vara kär i en sådan idiot. Nu är jag det. 13 år senare. Man ser vad lite tid kan göra. Det trodde jag nog aldrig då för 13 år sedan. Men då kände jag nog inte killen heller..

Livet är allt bra underligt. Denna kvällen är jag glad att jag har min hamster! Många gånger har jag sagt att jag vill bli av med honom, men jag menar det nog egentligen inte. Ikväll delade jag mina tårar med detta underbara djur. Vi bor ju trots allt tillsammans och jag kommer verkligen sakna honom när han försvinner från mig. Jag vill inte att han ska försvinna. Jag vill att han ska sitta där han alltid sitter, jag vill att han ska finnas där hela tiden. Jag gillar honom, lilla hamsterBertil. Undra jag om det var Dick som sa det. Han var en underbar man. Får nog ta och ringa honom imorgon och prata en sväng. Se om han har det bra. Trots allt är det minnet av honom som sitter på min fot. Han betydde mycket mer än vad alla tror. Han är snällast i världen! <3

Groggen har gjort sin verkan. Tårarna har upphört & jag skulle nästan kunna dansa runt i min lägenhet och känna mig glad nu. Alkoholen och jag går hand i hand, som vanligt. Ta tag i livet, vad är det?

Försök inte steka ägg när vinaren är i buken på dig.

Tack för mig!

Tågkortet är stulet, pengar till nytt finns inte.

Jag lever på mina pantflaskor, som nu är slut!

Bilen ska lagas & ombes. innan 29feb.

Skatten ska vara betald senast 29 feb.

Magen är i uppror av allt knäckebröd tuggande.

Snusen återanvänds hundra gånger om.

Ångesten tuggar mig i nacken!

Bläää..

Nu har jag jobbat i totalt två veckor, just idag. Och det känns skönt, jätte skööönt! Jag vill jobbaajobbajobba.

Och till råge på allt så känner jag mig förälskad, helt störd i huvudet. Helt mongo, men jag bryr mig inte. En förälskelse övergår alltid till nåt, antingen till ingenting eller till kärlek och tanken med denna är icke att den skall övergå till kärlek för det är alldeles för absurt. Men det känns bra just nu, kött fi fan. Och inte en jävel kan jag tala om detta för.. hahaaa! En hemlighet som jag bär med mig. BUBBLOR. jag är en mes.

Anyway, det är onsdag, halva veckan är förbi & jag taggar vidare! Tihi. Orkar inte laga mat så tar mig en öl. Är ju redigt med kalorier i en sån iaf. Även om de inte är nyttiga!

Var vid mormors grav & tände ett ljus. Du mormor, jag saknar dig, för mycket emellanåt! Men du, jag kommer ta med mig dig genom hela mitt liv, jag ska göra dig stolt & jag ska träffa dig igen! <3

Oh shit. MUSIK & ÖL & BUBBLANDE MAGE. Jag heter Fredrika Mann & är 22 år men känner mig lite som 14-15. Hey.

Så.. till er som det inte passar, far åt helvete =)

På natten när mamma kom hem, och gick in till Nattis rum, och jag gick in dit också. Och hon sa "mormor har somnat in nu". I 4 månader har du varit borta nu. Det gör så ont i mig.

Jag förstår det inte mormor. Jag vill inte förstå det. Om 5 dagar fyller jag år, det blir min första födelsedag utan dig mormor :'(. Jag förstår inte hur jag ska kunna hantera allting. Jag älskar dig, nu och för evigt! <3

Men , vad säger vi om dessa silikonbrudar med förstorade läppar & sönderbränd hy? Något som jag satt och funderade på. På facebook kommer alltid en brudjävel upp i högerspalten att man kan prenumerera på, ni får säkert upp densamma. Anyway. Jag ser alla kommentarer från guys som vill smörja in dom än med det ena än med det andra.. Yäck. tänker jag. Men så kanske inte dom tänker? Anyway. Vad händer? Ingenting. Folk får se ut precis som dom vill. Tjejen är söt. Men hon är bränd som en pepparkaka. Det är något fuffens med hennes läppar & hennes lökar har för fin form för att vara riktiga. Då frågar vi oss, varför blir en del tjejer sådana? För att vi andra tjejer ska känna oss som skit? Är det verkligen så att både killar & tjejer vill att tjejer ska operera om sig och ändra sig istället för att vara naturliga. Om jag träffade på en kille som uppförde sig på samma sätt som en av dessa tjejer skulle jag bli rädd. Aldrig mer vilja se honom. Jag gillar det naturliga. Blir det svårare att se insidan när man gör om utsidan en massa? Det är konstigt. Pratar man med en kille så vill de inte ha en tjej som ska se ut så, göra om sig själv, de vill ha en tjej som är stolt över sig själv. Ändå dregglar det in kommentarer från killar..

Alla verkar så klyvna i sin mening? Hmm..

Yeah yeah yeah. Sånt är livet. Och jag är kär, that's it.

Hej då.

Igår var det lördag, och jag var pissed på allt. Vaknade relativt bakfull & undrade vad jag höll på med. Tvättade och härjade lite grann. Hjälpte Moziz att städa upp i förrådet & tog en öl. Senare kom Blekinge. Och sen kom Leffe. Så spelade vi en omgång poker. Sen kom Nattis & Alex också. En fest började ta fart. Senare kom Malin, Totten, Kulan & Jessica. Och det var bra drag. Det var roligt. Livet kändes bra!

Sen droppade folket av en efter en, slutligen var det jag, Moziz & Leffe kvar. Vi bytte kläder & härjade, Leffe yrade runt i mitt linne & jag i hans tröja. Moziz svansade runt i min bh & slutligen även mina trosor ! Haha.

Festen avtog , värden skulle sova och jag & Leffe styrde stegen till plan 3 & fortsatte festa där, musik & dans, garv blandat med fjanterier. Toppen. Runt 05.30 kom syrran & la sig på soffan & sov. Jag & min kära vän spelade musik, härjade & skämtade, skrattade som aldrig förr & glömde bort att sova. Morgonen kom och vi fjompade oss ännu mera. Och vid 11 tiden kom Moziz och käkade frukost, sen blev det Nettoströg. Tillbaka till bädden, film, somnade en timme. Sen har vi bara hängt idag.

Riktigt härligt. Mer sånt här skulle vara toppen!

Nu ska jag ta tag i disk, lägga in tvätt & duscha & göra mig redo för bädden! Imorgon är det måndag & allvaret börjar igen.

Tack för underbara dagar, minnen för evigt.

Det bubblar lite granna, som alltid. Men framtiden blir vad den blir. :) 
Mormor, jag saknar dig. Ska göra dig stolt över mig! Puss på dig älskade mormor <3

Jag minns den sista kramen jag gav dig, du satt i din fåtölj och tittade på allsång på skansen. Jag & mamma hade varit iväg & handlat åt dig. Jag kramade dig och sa "vi ses". "Jadå det gör vi" sa du. Innerst inne visste du nog vad som skulle hända. Att vi inte skulle ses igen. Vi träffades igen, men då var en del av dig redan borta, du låg i sängen. Det var inte du, en del av dig var redan borta. Älskade mormor, jag har flyttat hemifrån nu. Hade du levt att jag bärt dig upp för alla trapporna så du fick komma & se hur jag har det.

Idag tänker jag så innerligt mycket på dig mormor. Jag saknar dig så. <3

Den 6e november kl.11.00 tänds ett ljus för dig Mormor.

Vi fick en inbjudan idag och när mamma började läsa psalmen ovan högt så brast hon ut i tårar i början av första versens sista rad. Jag brast ut i tårar, saknaden är enorm.

Jag förstår ingenting ännu, Jag vill inte att det händer. Jag vill vakna upp ur en mardröm som liknar ingen förr.

Några dagar framöver kommer jag leva på denna lyckliga stund. Bubblorna kommer leva kvar & du kommer finnas i mina tankar. Damn it, jag är kär i dig. Igen. Denna härliga känslan, bästa känslan som finns. Jag låter det vara så, tills den försvinner. Men min mage säger mig att den kommer att komma tillbaka igen. 

Av någon underlig anledning tror jag ändå att vi är menade för varandra. Att det en dag ändå kommer vara vi två tillsammans. Men jag väntar till den dagen.. och ser om den kommer.

Sist men inte minst vill jag tacka för livet, för det underbara höstväder som befinner sig utanför mitt fönster, för dessa underbara människor som jag kallar min familj, och för alla underbara vänner som gör livet värt att leva. Tack.

<3

Det var nog så jobbigt. Att förklara varför acnen och ärren är jobbigt, det bubblar till inom mig & halsen stockar sig. Och där trängde sig tårarna fram. Sist jag var på hud & bad om hjälp började jag gråta, läkaren snäste till mig "Men, trodde du att du skulle få medicin eller vad är det?" Mitt svar "Jag är bara så trött på den här skiten!"

Idag brast det totalt, jag fick en näsduk & lipade mig igenom hela läkarbesöket & hackade mig fram när jag försökte förklara. Läkaren tvivlade på att min psykiska hälsa var bra, det märkte jag. Han undrade om jag inte såg nåt ljus i livet. Det är klart som fan att jag gör, livet är till för att levas, men jag vill göra det med värdighet, och jag vill ha samma förutsättningar som alla andra. Jag vill inte gå runt med mitt kraterface och vara någon som folk ångrar att de började prata med på krogen, jag vill inte se deras besvikna blickar dagen efter. Jag vill inte lura folk att jag ser bra ut, för det gör jag inte. Jag hade aldrig i hela mitt liv dragit med mig någon hem som såg ut som jag gör, om jag inte varit full & personen inte varit täckt av en sminkkaka.

Varför kan folk inte bara förstå , att jag skulle bli lycklig, bara jag fick se ut som alla andra, ha samma förutsättningar. Det är som att födas med ansiktet upp & ner & febrilt kämpa för att vända det rätt, men ingenting hjälper & folk vägrar hjälpa dig, det är inte så farligt. För er nej, det är inte ni som ser ut så här !!

Nu är alla jobbiga känslor uppluckrade igen, de jag febrilt försökt att stänga inne & gömma undan.

Jag skiter i om jag skämde ut mig, jag orkar inte prata om det, jag tycker det är jobbigt, det är för jävligt allting.

♥

Igår så bestämde jag mig för att dämpa alla smärtor med alkohol, och jag drack mousserande vin & minttu hela kvällen i en lägenhet i Kårtorp, det känns ganska så.. misäraktigt när jag tänker på det nu. Slutade dricka vid 4 tiden iaf. Gick hem till pappa vid 5 och la mig & sov. Vid 9 ringde telefonen.Vid 12 ringde jag röstbrevlådan, då var det rektorn som ringt mig :S Ringde och pratade med honom, ska gå till skolan imorgon. Känns skumt, fast nästan ändå skönt att han ringde så jag kan försöka ta tag i mitt liv.

Det är mörkt nu mormor, riktigt mörkt ute. Jag saknar dig så att det gör ont. Jag förstår inte, idag har det gått en månad sedan du lämnade oss, en månad. Jag förstår inte, 28 augusti 2012 har det gått ett år sen du lämnade oss, när jag tänker på det nu känns det så avlägset, jag vet inte hur jag ska överleva? Jag förstår inte. Jag förstår inte meningen med livet? Jag förstår inte att det ens ska kunna gå ett helt år utan dig älskade mormor, jag vill bara åka till dig, krama om dig. MORMOR. Fan.. :'( Jag vet inte hur jag ska klara detta. Bästa, älskade mormor... usch. Varför måste sånt här hända? Jag älskar dig mormor, alltid. Nu har man kommit till det stadiet så man väntar på att du ska dyka upp här någon dag & hälsa på oss. Men du kommer aldrig mer att kliva in genom våran dörr. Och det känns sjukt, för jag förstår det inte. Jag orkar inte. Älskade mormor.

Det finns inget stopp på tårarna. :'(

Det kvittar vad jag än gör så finns du inte mer, du är borta & kommer aldrig tillbaka.

Jag får försöka klara mig utan dig mormor. Jag ska försöka, jag ska leva vidare för din skull. Jag ska inte ge upp även om det tar emot, jag ska bita ihop, jag ska fixa allting. Jag måste göra det, för min & din skull.

<3