Fredrika Mann

Känslan av när ens bästa vän överger en på midsommar. Maximal. Sorg.

Skrev just ett 2 km långt inlägg som försvann när jag skulle publicera det. Orkar inte skriva om det tyvärr.
Ville bara säga till alla er som gläds åt att jag blev lämnad; "Skrattar bäst som skrattar sist!"
Och till er som lämnar inför rädslan att bli lämnad, jävla veklingar.
Och till alla er som satsar, som tar steget och verkligen litar på någon annan- Grattis! Du vågade! Hoppas bara den som du gjorde det för vågar göra samma sak, annars tog du ett kliv för mycket.

Jag blev lämnad, men jag vågade ta steget att lita på dig igen, och här sitter jag nu. Lämnad igen.
Men jag har alltid med mig det i ryggsäcken, att jag vågade ta steget. Jag önskar bara att han jag tagit steget för varit beredd att ta samma steg för mig. Nu var han inte det, och det krossade mitt hjärta.

Försökte trötta ut hjärnan och kroppen, frilösa lite endorfiner. Cyklat ca 1 mil, trampade som en jävla idiot, orkade knappt gå upp för trappan när jag var hemma. Fortsatte med 100 situps. Känns som jag rest tillbaka i tiden 2 år, 3 kanske. "Om jag blir fit & snygg så kanske han ser mig". Idiot. Han vill inte ens se mig. Varför ödsla tid på idioter? Folk frågar mig det ibland, och jag brukar försvara. Jag kanske ska skita i det. Folk säger att man är värd bättre, om man inte vill vara värd bättre då?
Livet är konstigt.
Imorgon är det jobb som gäller, efter 3 jobbdagar hos stickan blir det jobb med farsan imorgon.
Fick reda på att jag troligtvis ska jobba på fredag, midsommarafton också. Säger inte nej till något. Dollartecknen lyser klart & tydligt i ögonen på lilla Fredrika nu.
På söndag får jag veta om jag får jobbet också. Blir säkert inget. Men hade varit gött med lite pengar, och sen helst lite pengar vid sidan av sådär.

Nu ska jag fortsätta med filmen jag satte på igår, igår var den seg, jag somnade, förhoppningsvis somnar jag idag också så har jag sovit mer än jag gjort någon gång inför resan till Sunne. Det har alltid en förmåga att bli en "vakennatt" när jag ska dit.
Önskar att jag kunde stänga av hjärnan. Släppa allt & gå vidare istället för att grubbla.

Godnatt världen.

Är det inte skrämmande hur folk kan förändras så säg?
Från änglar till små monster. Världen är sjuk. Gud välsigne er alla som är änglar, monstren också, som dom övergår till änglar. Världen raserar.

Jag jobbar, sliter som ett djur. Emellanåt iaf!
Australien, jag ska komma och sluka dig, mitt hjärta är ett öppet sår, jag hoppas att du flyttar in i såret och blir ett med mig!

Hej då.

Oj oj!
I förrgår hade jag en riktigt bra dag! Min älskade lillebror tog studenten. Tycker det är helt galet att han blivit så stor! Det var en stressig morgon då jag först skulle till rehab & träna, hämta tårtor, köpa blommor, hämta syrran & åka till tidaholm & blåsa ballonger osv. Men det gick, jag och Nattis hann fram i tid till Skara! På kvällen så åkte vi & hämtade Bella på vägen hem. Senare drog vi iväg till Buffalo & Hjorten, och det blev en riktigt rolig kväll alltså! Igår försökte jag mest att överleva, huvudvärken var extrem & jag låg och ålade mig i sängen av illamående.
Två spyor senare lyckades jag ta mig upp på cykeln och cykla iväg & köpa två twister & trycka i mig. Sen mådde jag bättre hela dagen!
Igår skulle Nattis ut med lite gamla vänner, och jag tänkte bara suttit hemma & tittat på film men så började ångesten krypa i mig och jag fick panik, kände att jag var tvungen att åka härifrån, men visste inte vart. Tänkte åkt till syrran. Lånade Nattis bil, skulle åka förbi affären och sen tanka. Mitt i rondellen dog dock bilen, och mätaren var inte så långt ner + att det inte kändes som ett bensinstopp? Jag lyckades rulla ut ur rondellen och ställa mig så jag inte stod i vägen. Sen ringde jag till folk som kunde tänkas hjälpa mig, men ingen svarade. Så satt jag och grät en stund, sen ringde Nattis mig. Hon sa att jag kunde åka med Rågård hem när han åkte hem från jobbet. Jag satt i bilen i över 40 minuter och bara glodde apatiskt framåt, och undrade varför jag bara råkar ut för massa skit? När Rågård kommit, och jag var hemma igen upptäckte jag att min mobil var borta. Lyckligtvis så hade jag glömt den i hans bil. Så jag fick tillbaka den senare på kvällen. Börje kom runt 21 tiden & vi åkte bort till bilen & lyckades skjuva den till Preem & tankade upp den. Den startade först, sen dog den. Så väntade vi lite, men sen vägrade den att hoppa igång igen. Så, det var som jag hoppades att det inte var, det var inte soppatorsk, det var något annat fel på den. Så jag kom inte iväg någonstans. Och gårdagskvällen låg jag och lipade i min kudde, över att allting bara jävlas hela tiden. Nu har vi ingen bil alls, får ta cykeln vart man än ska. Inga problem här i stan, men vidrigt om man vill längre bort, bort från den här hålan.
Förfesten ägde rum här, men jag drack bara cola. Måste spara de slantar jag har kvar, och efter den bakfyllan jag hade igår har jag ingen lust att dricka mer i mitt liv, hahaha.
När folket drog till krogen så satte jag på en film & låg och glodde.

Hatar såna där dagar, gårdagen var vidrig, ångesten käkade upp mig inifrån, tårarna överbelastade mina ögon och kinder. Usch, vill aldrig mer ha en sån dag i hela mitt liv! Men, de återkommer, och det är vidrigt när det kommer, det börjar mala lite grann, sen kommer det som en blixt från klar himmel, pang boom bara, så är man djupt nere i träsket och far runt. Har inte ringt vc om några andra mediciner, jag kör på theralenet fortfarande när det kommer, om jag har möjligheten.

Idag skiner solen och jag funderar seriöst på att cykla ner till stranden. Dagarna går hela tiden, och jag bara väntar på att de ska gå så jag slipper se dig. Men det känns vidrigt, för när man väntar på att dagarna ska gå så glömmer man bort att försöka ta vara på tiden, man gör ingenting med den och snart är det höst, och det enda jag har gjort då det är att vänta på att dagarna ska gå. Det känns som man bara längtar bort hela livet.
Otäcka känsla.

De senaste nätterna har varit riktigt mysiga, för jag har drömt så härliga drömmar. Ibland känns det nästan som det är skönare att sova, för att drömmarna mestadels gör som mitt hjärta vill. Gick upp sent idag, närmare kl 12. Energin fanns inte, jag ville bara vara kvar i drömmarnas land. Jag har i alla fall orkat ta mig iväg till Rehab och tränat lite. Fick gå in till stan då cykeln stod vid stationen. Sen var jag inne på apoteket och beställde mediciner. Sen var jag inne på ICA & hämtade modemet till bredbandet. Kasst bara att det inte fungerade, så får ringa till relacom imorgon och be dom komma hit och ordna upp det.
Cyklade förbi bolaget också och köpte lite vin, har vikit tvätt till och från hela dagen, tagit ett glas vin nu & önskar att jag slipper att bryta ihop idag! Nattis jobbar & Kimberly går inte få tag i?! Haha.

Igår var jag upp till Karlstad och träffade hudspecialisten. Det var mitt sista återbesök. Ska äta i 2 månader till, är det inte bra då så skulle jag bara maila så skulle han skriva ut mer. Så nu har jag tänkt att jag ska försöka kontakta kirurgen i Skövde och försöka styra upp det där med hudslipningen, kan tänka mig att det är rätt lång väntetid på det eftersom det inte är någon akut grej typ. Så blir väl lagom att ringa nu, eftersom det måste gå minst 6 månader efter avslutad behandling. Så kanske man kan få hjälp någon gång när man kommer hem från australien kanske.
Skönt att slippa betala 700kr / besök + bensin till karlstad varannan månad iaf.

Mitt knä är definitivt överansträngt nu. Haft ont i det flera nätter i rad nu. Skit. :(

Sen annars så, funderar jag mest på hur folk tänker. Hur jag än vrider och vänder på allt så fattar jag det inte. Att ena dagen vilja ge sitt liv till någon och andra dagen aldrig mer vilja vara med den? Ekvationen är ju inte möjlig. Antingen har man levt 2 år i lögner, vilket jag faktiskt inte tror, men annars, annars så vet jag inte, för jag förstår inte.
Igår på väg hem från Karlstad så grät jag som en liten gnu. Sist körde du mig upp, det var 1 vecka efter operationen. Och jag brukar tänka på det du sa då "det är så skönt att åka bil med dig". Man tackar, tänkte jag, när jag satt där ensam, så jävla skönt vare. Så spelade dom Spending my time med Roxette i radion, det sög rejält att åka hela vägen ensam, tusen tankar & 1 huvud = kaos.

http://open.spotify.com/track/1rR3gtSx2gA9Dg99s2OPsm
What's the time? Seems it's already morning
I see the sky, it's so beautiful and blue
The TV's on but the only thing showing
Is a picture of you

Oh, I get up and make myself some coffee
I try to read a bit but the story's too thin
I thank the Lord above, you're not here to see me
In this shape I'm in

Spending my time, watching the days go by
Feeling so small, I stare at the wall
Hoping that you think of me too
I'm spending my time

I try to call but I don't know what to tell you
I leave a kiss on your answering machine
Oh, help me please, is there someone who can make me
Wake up from this dream?

Spending my time, watching the days go by
Feeling so small, I stare at the wall
Hoping that you are missing me too

I'm spending my time, watching the sun go down
I fall asleep to the sound, of tears of the clown
Prayer gone blind, I'm spending my time

My friends keep telling me, "Hey, life will go on"
Time will make sure I'll get over you
This silly game of love you play, you win only to lose

I'm spending my time, watching the days go by
Feeling so small, I stare at the wall
Hoping that you think of me too

I'm spending my time, watching the sun go down
I fall asleep to the sound, of tears of the clown
Prayer gone blind, I'm spending my time

I can't live without your love
Good I am spending my time
My time, my time
Makes me big without you honey, honey

Igår bjöds det på 3 rätters på Spånvägen hos Kimberly.
Det var riktigt smarrigt! Efter att ha snickrat & härjat på dagen hade jag jätte ont i rumpan och benen när jag slank in genom Kimbas dörr omkring kl. 19. Det var rena rama lyxen att komma dit. Det var öppen bar hela kvällen & vinet slank ner lika lätt som saft. Maten var underbart god, både förrätt, huvudrätt & efterrätten. Eftersom jag inte varit hemma på några dagar hade jag varken smink eller vettiga kläder med mig, men Kimberly fixade hela paketet åt mig. Runt kl. 23.30 var det tre, snygga, fulla & glada brudar som slank in på bussen till stan. Hade en riktigt bra utekväll igår, trots att jag höll på att bli utelåst från min sovplats. Jag & Nattis tappade bort Kimberly, och visste inte hur vi skulle komma hem. Men Nattis underbara vän hämtade oss och kl.04 stod jag utanför Kimberlys dörr och knackade & plingade. Till slut kom hennes mamma & öppnade. När jag skulle lägga mig i Kimberlys säng såg jag att jag inte fick plats, för där låg en snubbe. Jag la mig i 2-sitssoffan med benen upp över armstödet & somnade.
Idag är det stekhett väder, jag är trött & slö, så klart. Och ångesten far runt som en löpeld i mig. Jag & Kimba la oss på en filt i gräset en stund & jag tittade upp på molnen & funderade över vad du gör nu. Sen brast det, tårarna vällde upp i mina ögon, och jag lät dom komma. Några tårar, sen hejdade jag mig själv. Har en stor klump i magen nu. Försökte få attarax av Kimberly men de var slut, fick något annat av hennes mamma men det funkade inte så bra, fast det gör ju inte attarax heller så. Jag bestämde mig i alla fall att jag ska ringa till vc imorgon och försöka få något utskrivet istället. Fast, det är väl mänskligt att må dåligt emellanåt, men såna här dagar är så jobbiga. Nu sitter jag på morsans & Stigs altan. Anette skjutsade hit mig, och jag ska fortsätta med väggen i eftermiddag. Jag är jätte trött, samtidigt är jag livrädd. Livrädd att jag inte ska kunna sova ikväll. Att jag kommer ligga ensam i soffan och torka tårar med kudden. Jag vill inte ha en sån kväll. Jag glömde mitt Theralen hemma, annars hade jag tagit det. Livet är inte rättvist.

Jag är förbannad på mig själv för att jag drack så mycket igår så att jag dansade så mycket med mitt knä. För idag gör det ont. Och jag är förbannad för att idag när det är strålande solsken och jätte varmt knappt klarar av att vistas i solen utan att känna mig 500 gånger bakfullare. Slöseri med dagar, slöseri med tid. Men vi hade roligt, det hade vi!

Detta är dagens svammelinlägg från mig. En tjej, som älskar & saknar något extremt, men som ändå försöker hålla näsan över ytan.

Ta hand om er alla där ute !

Att sitta och tänka fram och tillbaka en hel dag, till och från såklart. Inte konstant, men att ändå göra det, är påfrestande. Sitter och tänker på hur saker har varit, hur det är, hur det kommer att bli och hur det skulle kunna bli. Men, jag är på väg att landa i mig själv igen, tror jag. Snart så har jag landat, det börjar arta sig. Mitt liv har vänts helt upp och ner det sista halvåret. Eller, egentligen var det redan innan det. När jag inte längre hade fotbollen hade jag ingenting, och jag har fortfarande inte hittat något som kan ta fotbollens plats. Jag minns när man var 15-16 år och fotbollen var det enda man levde för, när jag & Hannah kunde stå kvar i timmar efter träningen och bara nöta skott. Helt jävla underbart! Jag längtar så inni helvete efter att nöta skott. Skjuta som ett jävla as bara. Ut med all skit, hela vägen från skallen ut i benet och ut genom foten för att lämna skallen för en stund och bara följa med bollen bort. Det finns saker som man tänker på hela tiden, men som bara försvinner när man är på en fotbollsplan, och jag önskar så att jag bara kunde få göra det nu. Bara koppla av, på riktigt. Det är fan omöjligt att försöka koppla av på annat vis. Det går ganska bra att koppla av när man springer, fast man tänker mycket då också, men det känns som man liksom rensar ur hjärnan lite, på gammal skit typ. Men det går inte heller. Så, vad fan gör man för att koppla av? Som han sjunger "Alla sätt jag prövat har vart feeel" Haha.

*Jag har varit sjukskriven i 6 månader.
*Jag har haft kass ekonomi i 6 månader.
*Jag har inte kunnat koppla av/rensa hjärnan ordentligt.
*Jag har blivit överviktig, med ungefär 10kg.
*Jag lider av världens ballongmage och ser oftast gravid ut. x)
*Jag har opererat knät.
*Jag har separerat med min sambo.
*Växellådan har rasat på min bil, så jag är utan bil.
*Jag har skaffat katt & jag har gjort mig av med katt (vilket kostade mig 600kr!)
*Jag har sagt upp mig så nu är jag arbetslös.
*Jag har lagt ut min lägenhet till försäljning.
*Jag slåss mot min jävla acne som jag gjort i 15 år nu.
Listan kan göras lång över all skit som händer mig, och min turbulenta väg genom livet vill mig inte väl känns det som.
Min kloka storasyster säger att det kommer någonting bra ur allt som sker, och kanske är det så, vem vet. Det jag vet, det är att det har hänt för mycket saker på för lite tid. Och allting hände ungefär samtidigt. Och jag ljuger om jag säger att det inte är svårt att hantera allting, för det är jävligt svårt. Jag vill springa tills jag spyr, jag vill att endorfinerna ska spruta i mig, jag vill att kilona ska trilla av mig. Det är så mycket jag vill, och så lite jag kan, just nu, känns det som.
Jag kommer nog aldrig att hitta något som ersätter fotbollen. Så jag får nog ta och offra mig, och bara mosa vidare och hoppas på att kropphelvetet håller. Jag älskar fotboll, det vet ju alla :)

I alla fall, mitt nästa mål här i livet, är att ta mig härifrån. Bort från alla vidriga människor, dom som glor, snokar & snackar skit. Bort från dom. Göra sånt som de aldrig själva vågar göra, eller kan. Dom sitter där dom sitter och det kommer dom göra tills dom blir hundra år, för dom har växt fast, snöat in sig. Dom har fått tunnelseende och ser bara en väg. Nu väntar jag bara på att tiden ska gå. Och att jag ska försöka fixa ett kneg som kan ge mig lite pengar, tills dess får jag jobba med pappa. Och jag ska börja äta, regelbundet. Det är därför jag har blivit så jävla fet, för att jag inte äter normalt. Är det en bra dag så äter jag frukost & middag. Är det en sämre dag äter jag bara ett mål mat. Ibland noll, men inte så ofta längre. Men jag måste försöka få mig själv att förstå att jag är hungrig när det är frukost, lunch och middag. Det är ett av mina första steg. Det ser ut som att jag äter på donken varje dag & äter 1 kg godis varje kväll, det gör jag verkligen inte. För jag är ingen miljonär, haha :D Dessutom gillar jag inte donken. Och inte godis heller direkt. Jag får helt enkelt acceptera att jag inte kan förändra allt på en gång, utan ta lite i taget. Sen när jag får börja springa, kommer jag vara lyckligare än på länge. Sen är det bara att träna, träna bort det överflödiga fettet som envist hängt sig fast vid min kropp fast jag inte bett om det. Hade aldrig låtit det gå såhär långt om jag inte varit handikappad i 6 månader. Vet de sista månaderna med Leif var hemska, jag ville inte ens visa mig naken för jag kände mig som en blåval. Vi var Helan & Halvan jag & Leffe. Hahaha. Usch.
Men, jag får acceptera det jag inte kan förändra och förändra det jag vill.
Sådär, slut tjatat för idag.
Adjö,
Fröken Mann

Hej på er!
Ytterligare en tisdag har passerat. En ganska lindrig sådan som skönt är. I lördags åkte jag till Gotland med mina syskon & farsan. Det var skönt att komma bort från allt, försöka koppla bort verkligheten lite. Och solen var på vår sida, strålande sol varenda dag. Så jag kom hem, ganska trött, måndagkväll. Gårdagen spenderade jag med att först trampa iväg till rehab och köra ett pass där. Sen körde jag iväg Tage till katthemmet, där dom inte var kloka överhuvudtaget, aldrig träffat någon otrevligare personal. Saknade lille Tage lite igår kväll faktiskt, men han får det bättre någon annanstans :). Han klarade ju inte av flytten heller, började pissa överallt. Till slut blev jag tokig! Dessutom påminde han mig ju om att Leffe fattades i vår lilla familj, så det blir nog bra det här. Sen trampade jag iväg och handlade lite, och på kvällen gav jag mig ut på en promenad, 2 km bara, tänkte gått längre men gjorde lite ont i knät och eftersom Per-Håkan sa att det var överansträngt så får jag väl försöka ta det lite lugnt. Sen så cyklade jag 6 km, med bra musik i öronen susade jag fram genom regnet, riktigt skönt. Så jag var rätt lugn igår.
Och än så länge idag så har jag trampat iväg till affären och handlat igen, bredbandsgubben var här och fixade in ett telefonjack till mig, nu väntar jag bara på modemet. :)

Och igår kom den underbara skatteåterbäringen! Vilken överraskning! Från början skulle jag få tillbaka 700kr, men fyllde ju i för resor till jobbet, men fick aldrig någon preliminär slutsumma. Så när jag såg igår att det var strax över 6000 på kontot blev jag lycklig!
Jag stoppade undan 5000 kr direkt till Australien.
Resten av dagen skall ägnas åt städning, sanera bort allt kattpiss och göra utrymme för livet. Imorgon är det jobb i Sunne igen som gäller. Men Sunne är 100 gånger bättre än Hyltebruk. Sen är det snart helg och då ska jag åka till mamma & Stig och snickra upp en vägg i Stigs garage. Eller två.
Så, det var allt för den här gången.

Dagens lunch; Kikärtor med avokadosallad. Hemmagjord pesto och grejer, gött :)

..för dig. Så mycket jag vill dela med dig. Usch. Ont i hjärtat. Be strong, move on.

Efter allt som folk gjort mot mig, hur dom behandlat mig, fryst ute mig. Så skär det så i mig när den jag litade mest på, sitter och skriver med dom som vanligt, får allting att verka vara mitt fel, att det varit mitt fel att han inte velat prata med dom, när han sagt till mig att det var för att dom uppförde sig som svin mot mig, mot oss.
Världen är sinnessjuk. Det går inte lita på en enda människa i hela världen.
Det kändes som jag blev magpumpad. Luften gick ur mig, hjärtat stannade för en stund.
Fuck you. Kräk.

http://open.spotify.com/track/3ACFwkaEd0LBriGEGceI71

Sommar'n miste lite av sin fägring
Solen miste lite av sin glans
När det, vi hade hoppats på
föll ihop och gick i kras
var det nästan som om glädjen inte fanns
Nu säger du att inget har nå'n mening
att det enda, du vill ha är lugn och ro
Men vi kommer aldrig vidare
om vi lutar oss tillbaks
Så kom hem till mig så gör vi nå't ihop

Du säger, att vi nått den punkt i livet
när man bli tvingad att förstå
att allt, man tog för givet
och allt, man tog för gott
var nå'nting som man bara fick till låns
Och jag önskar det fanns nå'nting att säga
och gav dig tillförsikt och mod
Men hoppet föds i handling
Det vet jag att du vet
Så kom hem till mig så gör vi nå't ihop

Som en skuta utan segel
en skönhet utan spegel
ja, som en hemlös irrar du omkring
Som en gamling i det nya
som en fånge i det fria
vågar du inte vänta dig nå'nting

Som en skuta utan segel
en skönhet utan spegel
ja, som en hemlös irrar du omkring
Som en gamling i det nya
som en fånge i det fria
vågar du inte vänta dig nå'nting

Men det finns en tid när säden måste mogna
Det finns en tid när gräset måste gro
Och när din säd har mognat färdigt
och ditt gräs har blivit grönt
så kom hem till mig så gör vi nå't ihop
Ja kom hem till mig så gör vi nå't ihop

Tungt tungt tungt. Varje steg- varje andetag.

Måste. Härda. Ut.
Ge mig styrka att gå vidare.

Idag är det 1 vecka sen mitt hjärta flyttade härifrån. Min dröm, min älskling, mitt allt.
Det är sorgligt. Tomt. Ensamt.
Jag har knappt varit hemma på hela veckan. Jag har inte sovit i lägenheten sen han försvann.
Det går tungt. Mycket skit på en gång. Jag försöker se det positiva, se ljuset, ge mig själv de bästa förutsättningarna till att gå vidare.
Men jag kan inte vistas i lägenheten utan att förtära alkohol. Det är för tungt. Usch.

Jag längtar till nästa år vid den här tiden. När jag kan känna mig "bra" igen.

Woop. Mann här!
Idag är en bra dag, tralala!
Hopp om livet finns, åh. Jag har världens bästa syskon, världens bästa morsa & världens bästa pojkvän! Ska börja knapra rosa kapslar igen, om proverna inte förstör mitt liv, lite nervös för det, känns som jag har lite för bra flyt just nu, men hoppas inte! Då är jag körd...
Dr. Persson var relativt trevlig idag, mina nerver satt utanpå kroppen men hon tittade inte ens på mitt ansikte idag. Hon bara pratade med mig, ibland känns det som att hon inser ändå. Efter alla år av jävlighet! Sådär, nu är jag snart 23, nu börjar jag en ny kamp då. Inget rinner ut i sanden för en drömmare från landet. Jag ska bevisa det.

Tack till alla som stöttar mig i allt, jag älskar er<3
Nu ska jag gå & gödsla toan sen så ska jag bege mig åter till Mariestad om en stund & besöka sjukgymnasten. Får se hur länge flytet håller i sig.

Det var allt. Adjö.
Fröken Mann