Fredrika Mann

Idag fyller det lilla hjärtat 9 år, hela 9 år. 
Jag minns när jag fyllde 9 år. Då fick jag min första dagbok. En grön med djur på. Jag fick den av Löfnertz i skolan, innan vi skulle åka skidor, ta snöstjärnan, vi åkte runt fotbollsplanen i Moholms skola. Jag la dagboken innanför overallen och den åkte ner och låg i benet under hela tiden vi åkte skidor. Minns det så väl. 
Känns helt galet att trollet redan blivit 9 år. Sen känns det avskyvärt att hon ska fira sin första födelsedag utan sin älskade pappa, men det orkar jag inte tänka på, jag skjuter undan det. 
Lilla älskade unge <3

I natt pratade jag med Leffe i telefon, och jag får ännu en gång bekräftat att mina känslor sitter fast. Det var en underbar timme i telefonen, med massa skratt och fniss. Men idag är jag åter tillbaka till verkligheten. 

Det finns väl en anledning till att det är som det är trots allt. Men fy fan vad det tar emot emellanåt. Jag förstår varför jag aldrig är full längre, för jag faller så lätt tillbaka, den där tanken "nu måste jag vara med Leif, nu måste jag ringa Leif" osv. Den attackerar mig, förföljer mig när jag blir full. Well, livet går ju vidare ändå, uppenbarligen.

 

3 veckor kvar till Australien, nerverna börjar fara runt i mig. I mitt rum ligger ett kaos, kartonger står överallt. Saker packas ner, saker sorteras om i lådorna. Jag beslöt mig att packa ner alla kläder och ha kanske 3 ombyten kvar framme till jag åker. Men då kom ju även det svåra, jag måste ju veta vad jag ska ha med mig så jag inte packar ner något jag tänkt ha med mig. Och där tog det stopp, jag orkade inte tänka. Det finns en gång till sängen, överallt ligger saker. 
Det ska bli så obeskrivligt skönt när jag kommer hem igen och får bygga upp mitt hem igen, packa upp alla saker som legat i lådor sedan i våras/början av sommaren. Det kommer att bli magiskt!

Nepp, nu ska jag kliva ur sängen och agera människa! 

Have a nice day!