Sömnlöst.
Klockan var 02.30 och det var cirka 30 minuter kvar av filmen.
"Nej fy fan, jag får försöka sova nu".
Stängde ner & slappnade av, självklart kom pissnödigheten då så bara att kliva upp.
Väl tillbaka i sängen börjar hjärnan spinna på.
Och helt plötsligt spelar min hjärna upp scenen framför mig, den sista gången du kom gående mot mig. Vi hade varit på cirkus, jag & Tuva, vi var ganska sega ut ur cirkustältet och när vi kom ut i folkmassan som var på väg ut så tittade Tuva efter dig. Och jag såg dig, du såg inte särskilt glad ut. du stod och letade efter oss med en blick som for runt i folkmassan, men när du fick syn på Tuva och mig så sken du upp och Tuva sprang fram emot dig och ropade "PAPPA!" och kastade sig om dig. Just den bilden kom som en bomb över mig, tårarna började spruta och paniken grep tag i mig när jag för en sekund insåg att du är död. Snabbt som fan försöker jag tänka bort det, orkar inte ha panik, orkar inte förstå. Kan inte förstå att för 5 månader sen vandrade du på denna jord, vår allas Micke, Tuvas pappa och min systers bästa vän och nu vandrar du inte längre här bland oss.
Kan bara konstatera att det blir en sömnlös natt i natt. Klockan har just passerat 03 och jag har absolut inga som helst planer på att lägga bort datorn igen och försöka sova.
Hur kunde det sluta så här. Micke, Micke för helvete! Jag förstår det inte, du var den siste människan på jorden som jag trodde skulle lämna livet på det här sättet.
Du är så saknad av så många.
I övermorgon bär det av. Det är med tusen olika känslor i kroppen. Slutligen tog jag mig hit.
"Nej fy fan, jag får försöka sova nu".
Stängde ner & slappnade av, självklart kom pissnödigheten då så bara att kliva upp.
Väl tillbaka i sängen börjar hjärnan spinna på.
Och helt plötsligt spelar min hjärna upp scenen framför mig, den sista gången du kom gående mot mig. Vi hade varit på cirkus, jag & Tuva, vi var ganska sega ut ur cirkustältet och när vi kom ut i folkmassan som var på väg ut så tittade Tuva efter dig. Och jag såg dig, du såg inte särskilt glad ut. du stod och letade efter oss med en blick som for runt i folkmassan, men när du fick syn på Tuva och mig så sken du upp och Tuva sprang fram emot dig och ropade "PAPPA!" och kastade sig om dig. Just den bilden kom som en bomb över mig, tårarna började spruta och paniken grep tag i mig när jag för en sekund insåg att du är död. Snabbt som fan försöker jag tänka bort det, orkar inte ha panik, orkar inte förstå. Kan inte förstå att för 5 månader sen vandrade du på denna jord, vår allas Micke, Tuvas pappa och min systers bästa vän och nu vandrar du inte längre här bland oss.
Kan bara konstatera att det blir en sömnlös natt i natt. Klockan har just passerat 03 och jag har absolut inga som helst planer på att lägga bort datorn igen och försöka sova.
Hur kunde det sluta så här. Micke, Micke för helvete! Jag förstår det inte, du var den siste människan på jorden som jag trodde skulle lämna livet på det här sättet.
Du är så saknad av så många.
I övermorgon bär det av. Det är med tusen olika känslor i kroppen. Slutligen tog jag mig hit.
Kommentarer
Trackback
