25 år
Idag fyller jag 25 år.
Dagen började tidigt, jag vaknade 06.15 då jag slocknade tidigt igår kväll efter en jobb natt & en hel dag med Tuva.
Sakteliga kom ångesten. När jag skulle åka in till affären för att köpa grejer till tårtan fick jag panik. Jag tänkte "jag skiter i alltihop". Ångesten vällde över mig, och med mig hem från affären hade jag en dosa snus, ett rör treo och en paket med ibumetin. Jag övervägde köra av vägen och skita i allting. Jag stannade på en parkering och ringde min älskade lillasyster. "Grattis! Hur känns det?"
"Förjävligt" bölade jag tillbaka. Satt och grät som en idiot i bilen, orkar inte med det här. Ångest till max. Vad är det för fel på mig? När jag kom hem tittade mamma på mig, "Köpte du ingenting?"
"Nej jag skiter i alltihop."
Strax efter kom sms från farsan. Att han var på väg, fick ta mig i kragen och häva mig iväg till affären igen. Tänkte "jag gör en stor jävla gris på tårtan, i ren protest".
And so I did. Jag köpte mina kakor, jag gjorde min tårta och alla mina kära var här och firade mig med presenter. Jag är glad över alla som brydde sig om mig på min dag! Tack <3
Men nu är det åter kväll & ångesten gnager sönder mig, vad är det som händer med livet? När blev jag 25?
Jag minns sist jag hade liknande ångest, dagen innan jag skulle fylla 18, ville inte gå och lägga mig för jag ville verkligen inte fylla 18. Men det kvittade om jag varit vaken hela den natten, jag hade blivit 18 i alla fall. Och nu bara sådär pang bom är jag 25 år. 25 jävla år. Halvvägs till 50. Närmare 30 än 20. Det är vidrigt.
Usch.
Tack till alla som har gratulerat mig på min dag, det betyder jätte mycket!
Ett glas med alkohol eller två kanske kan lindra ångesten lite.
Det är det jag hoppas på.
Tack för den här födelsedagen, nu räcker det, jag behöver absolut inte bli äldre!
Kram F.
Dagen började tidigt, jag vaknade 06.15 då jag slocknade tidigt igår kväll efter en jobb natt & en hel dag med Tuva.
Sakteliga kom ångesten. När jag skulle åka in till affären för att köpa grejer till tårtan fick jag panik. Jag tänkte "jag skiter i alltihop". Ångesten vällde över mig, och med mig hem från affären hade jag en dosa snus, ett rör treo och en paket med ibumetin. Jag övervägde köra av vägen och skita i allting. Jag stannade på en parkering och ringde min älskade lillasyster. "Grattis! Hur känns det?"
"Förjävligt" bölade jag tillbaka. Satt och grät som en idiot i bilen, orkar inte med det här. Ångest till max. Vad är det för fel på mig? När jag kom hem tittade mamma på mig, "Köpte du ingenting?"
"Nej jag skiter i alltihop."
Strax efter kom sms från farsan. Att han var på väg, fick ta mig i kragen och häva mig iväg till affären igen. Tänkte "jag gör en stor jävla gris på tårtan, i ren protest".
And so I did. Jag köpte mina kakor, jag gjorde min tårta och alla mina kära var här och firade mig med presenter. Jag är glad över alla som brydde sig om mig på min dag! Tack <3
Men nu är det åter kväll & ångesten gnager sönder mig, vad är det som händer med livet? När blev jag 25?
Jag minns sist jag hade liknande ångest, dagen innan jag skulle fylla 18, ville inte gå och lägga mig för jag ville verkligen inte fylla 18. Men det kvittade om jag varit vaken hela den natten, jag hade blivit 18 i alla fall. Och nu bara sådär pang bom är jag 25 år. 25 jävla år. Halvvägs till 50. Närmare 30 än 20. Det är vidrigt.
Usch.
Tack till alla som har gratulerat mig på min dag, det betyder jätte mycket!
Ett glas med alkohol eller två kanske kan lindra ångesten lite.
Det är det jag hoppas på.
Tack för den här födelsedagen, nu räcker det, jag behöver absolut inte bli äldre!
Kram F.
Kommentarer
Trackback
