Fredrika Mann

Ölen är min räddare!
Jag vill vara hos min syster, sova intill henne och veta att hon sover tryggt & lugnt.

Jag vill att tiden ska vara den då vi tyckte livet var spännande & varje dag var ett nytt äventyr. 
Då det var du & jag och världen stod för våra fötter, som en möjlighet.

Sitter här nu ikväll och tårarna kan inte sluta rinna. Jag är rädd att förlora dig, lika rädd som vanligt. Och jag tycker så synd om dig. Minns då för två år sen när du åkte in första gången, jag hade varit livrädd. Riktigt jävla livrädd. Och jag satt hela vägen hem från Mariestad när jag körde hem din bil & illtjöt. När jag hoppade in i din bil spelades "Kriget med mig själv" högt och jag lyssnade på den hela vägen hem. Och grät & grät. När jag kom hem stod mamma ute på gräsmattan och jag kom illtjutande ut ur bilen. Och jag tycker fortfarande lika jävla synd om dig! Jag tycker det är för jävligt allting! Minns det som det var igår när vi stod där på parkeringen, du, jag, Mikael & Tuva. Du grät, ville inte åka in. Men tack vare att du åkte in den gången har du levt två år till! Men nu är jag rädd igen, så jävla rädd. Jag känner det på mig emellanåt, att jag kommer sitta där ensam på min 50års dag & minnas den storasyster jag en gång hade. Och i praktiken dödar jag mig själv genom att tänka så. För du finns fortfarande kvar, men jag är så jävla rädd syrran. Livrädd! Och jag hatar den känslan! Jag hatar den!!!!!

Och jag tycker synd om dig, önskar att du bara kunde få må bra. Ingenting av det här är ditt fel. Det kunde lika gärna ha varit jag. Därför är jag så förbannad. Och ledsen, jag tycker så jävla synd om dig.

Fy fan :'( Gråter floder här ikväll, försöker lugna mig med mina jävla öl men det funkar inte ikväll. Allting är för jobbigt.

Jag, mamma, Nattis & Tuva var på Leksbergsgrillen nu ikväll och åt. Vi satt nog alla och tänkte på mormor där vi satt. Och jag tänkte på dig också. När du, jag & mormor satt där. Snälla syrran, lämna mig inte ensam i denna värld! Även om du tycker att du är värdelös så är du den bästa av alla! Önskar bara att din hjärna ville förstå.

Jag önskar att jag kunde krama om dig syrran, vaka över dig dag som natt. Men det går inte, det enda jag kan göra är att hoppas, hoppas att någon vakar över dig, och vänta på ett mirakel. Jag vet att mormor skyddar dig, men till en viss gräns, sen kan hon inte skydda dig längre. Passera aldrig den gränsen älskade syster, jag orkar inte, jag vill inte. Om något skulle hända skulle jag aldrig någonsin bli människa igen.

Tårarna kan inte sluta rinna. Jag vet inte vart jag ska ta vägen, vem jag ska prata med, vad jag ska säga?

Jag försöker vara stark, har alltid försökt, fortsätter försöka...

Lämna mig inte, för då följer jag fan i mig med dig! <3

Jag hatar mig själv för att jag blev kär.. igen.. i fel person.

Du är min bästa vän, jag älskar dig, som min vän. Du är den av de vänner som jag har roligast tillsammans med. Eller ärligt talat, den av alla som jag har roligast tillsammans med. Känslan av att ligga på golvet med en öl och du ligger mittemot med en öl och vi lyssnar på bra musik och sjunger tillsammans, känslan när du spelar simple man på gitarren. Känslan av när våra sjuka fantasier flyter samman till en jävla massa konstigheter. Känslan av att skratta halvt ihjäl sig tillsammans med dig. Känslan av att du ligger bredvid i sängen.

Jag känner mig lycklig när jag är tillsammans med dig. Men alla andra stunder, har börjat bli för jobbiga.

Och viljan att spendera mer tid tillsammans med dig har blivit alltför stark. 
Nu står jag inför två val, antingen tala om för dig & sedan troligtvis undvika dig ett tag för att försöka glömma alla känslor. Eller så skiter jag i alltihop, undviker att träffa dig. Båda alternativen känns jobbiga, för jag vill inget hellre än att vara nära dig.

Jag är kass. Jag blir alltid kär i fel personer, och att bli kär i sin bästa vän det är det dummaste jag någonsin ställt till med! Men vad gör man? Vad kan jag hjälpa mina känslor? Jag kan inte göra ett skit åt dom.

Lyssnar på Lars Winnerbäck & ska strax börja kolla på "The notebook" för att vara ännu mer blödig. 1 kg godis hade inte heller varit fel just nu i min trasiga värld. Men.. jag nöjer mig med en typ 50/50 grogg jäger&cola som jag var nere och hämtade hos min granne nyss. Ibland är jag nog inte världens underbaraste människa, men jag är glad att jag har dig till vän!

Dumma kärlek. Jag säger så här, beblanda er aldrig med motsatta könet, det slutar bara i katastrofer, krossade hjärtan & problem.

Problem är det sista jag orkar med just nu. Men nu sitter jag ju här, 22 år gammal och kär i samma person som fröken trodde att VI var kära i varandra för 13 år sedan, då skrev jag i min dagbok att fröken var knäpp. Att personen var dum i huvudet och ful. Att jag aldrig skulle kunna vara kär i en sådan idiot. Nu är jag det. 13 år senare. Man ser vad lite tid kan göra. Det trodde jag nog aldrig då för 13 år sedan. Men då kände jag nog inte killen heller..

Livet är allt bra underligt. Denna kvällen är jag glad att jag har min hamster! Många gånger har jag sagt att jag vill bli av med honom, men jag menar det nog egentligen inte. Ikväll delade jag mina tårar med detta underbara djur. Vi bor ju trots allt tillsammans och jag kommer verkligen sakna honom när han försvinner från mig. Jag vill inte att han ska försvinna. Jag vill att han ska sitta där han alltid sitter, jag vill att han ska finnas där hela tiden. Jag gillar honom, lilla hamsterBertil. Undra jag om det var Dick som sa det. Han var en underbar man. Får nog ta och ringa honom imorgon och prata en sväng. Se om han har det bra. Trots allt är det minnet av honom som sitter på min fot. Han betydde mycket mer än vad alla tror. Han är snällast i världen! <3

Groggen har gjort sin verkan. Tårarna har upphört & jag skulle nästan kunna dansa runt i min lägenhet och känna mig glad nu. Alkoholen och jag går hand i hand, som vanligt. Ta tag i livet, vad är det?