meningslöshet?

herregud.
jag vet inte. är det andra gången gillt?
är det nu jag ska lägga mig ner och gråta ända tills det börjar växa blommor ute igen?
men varför går det inte att undvika att känna sig hatad?

fan.

jag lipar, jag erkänner. Jag saknar dig. du var det enda som betydde något egentligen.
så vad fan är nu meningen? ;/

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0