Mina tankar just nu.
Var en jobbig kväll/natt igår & dagen förövrigt idag. Kändes helt ruttet när jag satt på bussen hem. Typ äcklad & smutsig på något vis. Ville bara hem & duscha bort allt. Ingenting var som jag tänkt, allting slutade konstigt & gick snett. Jag kände för att spy. Och tvätta mig själv med en flaskborste. Eller nåt i den stilen.
Annars har det varit en ganska bra dag idag, sen jag kom hem igen. Rörde mig mer än vanligt. Promenerade från bussen hem. Och sen sprang jag en runda. Och sen promenerade jag från farsan till ICA tur & retur. Och vädret har varit så fint! Var ute med kameran en sväng & fotade lite. Syster var här med lillan också, så hon blev med på störren delen av korten för att hon är så söt!
I fredags kväll blev allting konstigt. Och jag tycker inte om att det blev som det blev. Jag tänker på det nästan hela tiden. Fast jag försöker strunta i det. Du var min dröm, du kommer säkerligen alltid att vara det. Något jag velat utforska så väldigt väldigt mycket mer men aldrig kommit tillräckligt nära för att göra.
Minns sista gången mina läppar nuddade dina i din firmabil, när du log på ditt söta vis & dina smilgropar fick mitt hjärta att le. Hur jag med en känsla av "det här var ingen onödig resa" gick på perrongen mot tåget och mumlade för mig själv "freddan, du är fan dum i huvudet, störd, galen. fan vad söt han är!" Sen åkte jag därifrån.
Och när jag kom hem, upptäckte jag att jag saknade någon mycket mer än jag trott att jag skulle göra. Men efter några dagar lugnade mitt hjärta ner sig igen & det mesta blev som vanligt, som det varit innan.
Och nu är det såhär. Deletad, just för att jag känner mig så värdelös som den person jag är. Inte tillräcklig.
Att jag inte vet vad jag ska säga & göra liksom, eller mest din reaktion. Och när jag tittar i efterhand, ser jag dryg ut, men det var inte min mening. Jag ville bara hålla kvar dig så länge som möjligt. Fast jag vet, jag gjorde fel av det, ingen vill vara kvar när någon är dryg. Förlåt.
Kvällen innan skrev jag som det var, att du var min dröm som aldrig skulle bli sann. Att jag var glad att du var min vän. Och jag fick ett fint svar tillbaka. Sen dagen efter, bara pang!
Värdelöst !
Men, det kanske är så livet är?
Du kommer aldrig skriva till mig igen.
Påtal om vänner,
Dick Lönnemyr är min absolut bästa vän. Jag älskar honom så jävla innerligt <3
Jag är så jävla glad över att han är den som jag berättar allting för.
Nu tar jag min mulliga kropp, piercade bröstvårta & toviga röda hår och intar ryggläge & försöker att få en god natts sömn. Imorgon ska jag försöka springa en sväng igen!
Nattinatti på er !
/FM
Annars har det varit en ganska bra dag idag, sen jag kom hem igen. Rörde mig mer än vanligt. Promenerade från bussen hem. Och sen sprang jag en runda. Och sen promenerade jag från farsan till ICA tur & retur. Och vädret har varit så fint! Var ute med kameran en sväng & fotade lite. Syster var här med lillan också, så hon blev med på störren delen av korten för att hon är så söt!
I fredags kväll blev allting konstigt. Och jag tycker inte om att det blev som det blev. Jag tänker på det nästan hela tiden. Fast jag försöker strunta i det. Du var min dröm, du kommer säkerligen alltid att vara det. Något jag velat utforska så väldigt väldigt mycket mer men aldrig kommit tillräckligt nära för att göra.
Minns sista gången mina läppar nuddade dina i din firmabil, när du log på ditt söta vis & dina smilgropar fick mitt hjärta att le. Hur jag med en känsla av "det här var ingen onödig resa" gick på perrongen mot tåget och mumlade för mig själv "freddan, du är fan dum i huvudet, störd, galen. fan vad söt han är!" Sen åkte jag därifrån.
Och när jag kom hem, upptäckte jag att jag saknade någon mycket mer än jag trott att jag skulle göra. Men efter några dagar lugnade mitt hjärta ner sig igen & det mesta blev som vanligt, som det varit innan.
Och nu är det såhär. Deletad, just för att jag känner mig så värdelös som den person jag är. Inte tillräcklig.
Att jag inte vet vad jag ska säga & göra liksom, eller mest din reaktion. Och när jag tittar i efterhand, ser jag dryg ut, men det var inte min mening. Jag ville bara hålla kvar dig så länge som möjligt. Fast jag vet, jag gjorde fel av det, ingen vill vara kvar när någon är dryg. Förlåt.
Kvällen innan skrev jag som det var, att du var min dröm som aldrig skulle bli sann. Att jag var glad att du var min vän. Och jag fick ett fint svar tillbaka. Sen dagen efter, bara pang!
Värdelöst !
Men, det kanske är så livet är?
Du kommer aldrig skriva till mig igen.
Påtal om vänner,
Dick Lönnemyr är min absolut bästa vän. Jag älskar honom så jävla innerligt <3
Jag är så jävla glad över att han är den som jag berättar allting för.
Nu tar jag min mulliga kropp, piercade bröstvårta & toviga röda hår och intar ryggläge & försöker att få en god natts sömn. Imorgon ska jag försöka springa en sväng igen!
Nattinatti på er !
/FM
Kommentarer
Trackback
