syster,bror,syster,far,mor
Först en bror som mår dåligt. Sen en syster som mår dåligt.
Vilket leder till att två andra systrar mår dåligt.
Men varför mår då dessa två första dåligt? Jag vet inte?
Det leder i sin tur till att de två första isolerar sig från omvärlden.
Inte pratar med några andra än sig själva. Och sen pratar de med sin far.
Som om han vore någon guldängel som vaktat över dem hela livet.
Tyckte de så även den sommaren när vi var små och han låg borta i ett annat hus med en annan kärring hela sommaren ? Tyckte de så även när våran mamma lika gärna kunde varit död ? Tyckte de så alla de gånger de suttit och lipat över fadern som aldrig brydde sig ? Var de så de tyckte då också? Att han var en guldängel?
Det verkar vara så de tycker nu. Och helt plötsligt får man sms från den där pappan, konstiga sms, inte trevliga alls. Som om man inte redan mår dåligt innan, så mår man sämre då.
Och sen får man massa från den första systern. Som anklagar mig för saker jag inte gjort.
Och som uppenbarligen hatar mamma med hela sitt hjärta. För det är väl så det är?
Att pappa alltid varit guldängeln och det har varit mamma som aldrig brytt sig, eller hur kära syskon?
Någonstans i det här stora hela är det någonting som har hamnat någon om bakfoten och hela skiten är som en härva av skitsnack fast den bara går runt i en krets.
Och vet ni vad, är det såhär ni vill ha det så ska ni få det så. För det är ingen som orkar med er, och bror kan ju flytta till pappa och ingmarie, verkar vara poppis med pappas tjejer men inte mammas killar?
Ni tre kan ha er jävla familj så har vi tre vår familj, om det är så ni vill ha det för det är så ni ställer till det.
Pappaguldängel. Jag önskar att jag hade varit mammas kompis och inte mammas dotter, eller kanske mammas mamma, jag hade dödat honom. Men det går inte nu, jag är dotter, och en dotter är en dotter och en far är en far oavsett vilken dålig far han är. Men att slå folk är patetiskt, att slå kvinnor som inget gör, en man mot en kvinna är orättvist. Det är töntigt. Män ska verka starka, men att slå kvinnor, fy fan.
Och att anta en förälders sida för att trycka ner en annan är omoget. Jag har inte tagit någons sida. Jag har behandlat mamma som hon behandlat mig, och pappa som han behandlat mig. Så som det alltid har varit och så som det alltid kommer att vara. Det är så jag vill ha det, det är så jag är van.
Men det är konstigt att det ska bli något krig, vad är felet? Att mamma inte gullar med er längre? Att mamma inte sitter hemma och passar upp på er längre? Jag undrar så vad felet är?
Men ni har ju pappa, han passar ju upp på er. Han tar ju hand om er och gullar med er eller hur?
Å så roligt för pappsen när det går åt helvete för mamma, men vet ni, det går aldrig åt helvete för mamma.
Mormor har lärt mig, mamma är den starkaste av dem alla, hon klagar aldrig, hon härdar ut och alltefter hennes strävan så vinner hon.
Mamma är bäst och jag älskar henne.
Sådär. Ha det så gott era nötter!
Och till övriga, var inte rädda att kommentera, det är bara gamla vanliga Freddan :)
hej låter som en enda stor härva. Man vet inte riktigt i vilken ände man ska börja i.
Jag vet att när min pappa dog så började alla prata om han som att han aldrig gjort fel. Detta retar en lite grann. Tycker det är lite bekant med det du skriver om men det lä bli så att dom som nu har han som en ängel som du skriver kommer få upp ögonen en gång till. Kanske inte nu men sen.
Jag tycker din mamma har varit enormt stark. Kan inte säga annat.
Hon har verkligen kämpar glöd där alla andra skulle ha lagt sig där står hon kvar
Kram på dig
Jag kommenterar :D för hur förjävligt det än är så är du min gamla vanliga freddan, en äkta dåre och glädjespridare ! Älskar dig <3
Ja du lilla syster:
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta åt ditt inlägg. Till att börja med så mår jag inte dåligt...du kan inte avgöra hur jag mår - Jag mår iallafall inte värre än vad jag gjort hela mitt liv innan.
Jag har inte pratat med pappa på länge.och patetiskt nog så har han hjälpt dig betydligt mer än vad han hjälpt mig med saker..
Du har fått pengar och han har betalt dina räkningar...och detta vet du.
Och du vet att jag längtat efter att ha en normal pappa precis lika mycket som du.Som vi alla fyra.
Om nu när lillebror får en chans att få kontakt med hans pappa så måste ni ju inte förstöra den chansen, genom att svartmåla honom, skälla och skrika en massa saker åt honom när han kommer hem.
Och du har rätt.Jag mår en aning dåligt av allting. Jag mår dåligt av att lillebror kommer till mig och är sönder trasad, att han gråter och har ont för att han behandlas så fel.
Att han ska behöva ligga ensam hemma i ett stort hus på nätterna.Att han ska känna att hans mamma aldrig är hemma och att hon inte lyssnar på honom utan bara gör allt för att reta upp och såra honom. Och när ska du förstå att detta inte handlar om mammas "kille" utan mer att mamma frågar ut och startar bråk med bror varjegång han varit med pappa. och att pappa inte bryr sig ett skit om mamma längre. Han pratar inte ens om henne längre. Han vill inte lägga ner energi på henne, han mår bra och har det bra i sitt liv som det är nu.
Pappa har inte haft det lätt i hans liv, det vet du. Jag försvarar aldrig att han misshandlade mamma, att han var otrogen, det kommer jag aldrig att göra. Men något sådant gör man inte om man mår bra, det måste du förstå. Eller så kan du inte förstå, för du är inte likadan. Du har inte fått så många gener av honom som jag och bror.
Jag är trött på att vi alltid ska särbehandlas, och du kanske inte märkt det men du har alltid kommit i första hand av oss fyra. Alla andra vet det. Jag klandrar inte dig, du kan inte rå för det och kanske är det för att du brydde dig mest om mamma när vi var små. Du var alltid hjälpsam medan jag var den lata typen.
Jag vet att mamma ställt upp och hjälpt mig, och det är jag evigt tacksam för. Men det är också hon som alltid har särbehandlat oss. Som aldrig riktigt kunnat älska mig för den jag är. Det var hos som skrek att det blev fel i huvudet på mig när jag föddes, att jag fick syrebrist. Det var engång då vi var osams på mitt rum när jag var 15 år. De orden har förföljt mig sedan dess och jag kommer minnas det hela mitt liv.
Jag älskar er systrar och jag älskar min mamma, det vet ni.
Men sluta klandra mig och lillbror.
Förstår ni inte hur rädd jag blir då han gråter och pratar om att ta sitt liv,
nej ni kanske inte förstår, för ni har ju aldrig varit där, men det har jag allt för många gånger.
Jag älskar verkligen min bror, därför ber jag er av hela mitt hjärta att inte förstöra honom!
Du kan fortsätta skriva inlägg som alla kan läsa när du skriver korrekta saker, och jag vore tacksam om du inte drar in mig i dina osanningar.
Våra sanningar skiljer oss åt.
Du är mammas fina, lyckade lilla flicka medan jag är ett smustigt, misslyckande som hon aldrig riktigt velat veta av.
Förstår du hur det känns? Nej och det ska du vara glad över, och syster gråt inte och få för dig att jag inte tycker om dig. Det gör jag, men jag kan inte gå med på att min bror förstörs. Jag måste hjälpa honom.
ostbågar? ;) <3
fredrika <3
jadu, kära ewelina.
visst har vi olika syn på det här. visst vore det enklare om du och din halva av familjen kunde hålla er till sanningen. er sanning är liksom uppbyggd på så mycket lögner att jag ärligt talat tycker synd om er.
jag tycker inte ni ska glömma bort att man gör sig till den man vill vara. man behöver inte leva sina föräldrars liv, bara för att de fött oss och lämnat oss till världen. man behöver inte skylla på dem när man gör dumt, för den käre guldängeln tvingade mig att stå för mina handlingar, har han aldrig lärt er det?
ha ett bra liv, det ska fan i mig jag ha ! :)
