Alla <3ans dag.
Var en dag som jag upptäckte att den existerade 2006. Jag var 16 år och hade en pojkvän som jag älskade och jag funderade så över vad jag skulle ge till honom, första gången jag firade alla hjärtans dag. Jag minns mina vänners tjafs om hur värdelös dagen var och att de hatade den. Jag minns inte vad jag gav honom, och jag minns inte vad jag fick. Men jag tror att vi var på bio. 2007 minns jag inte. 2008 gjorde jag nog inte ett piss. Och 2009 har jag skickat ett tyskt sms till Dick. Det är allt, för mer orkar jag inte. När jag blir stor ska jag ge mina barn presenter på alla hjärtans dag. Och när jag får jobb ska jag ge min mamma något på alla hjärtans dag. Men nu, nu ska ingen få min alla hjärtans dag.
Jag skulle delat den med eve & co. men det blev ju som det blev med den saken.
Dessutom känner jag mig psykiskt down. Var deppig igår, tråkig fredag - funderade över om mitt liv alltid skulle vara så ?
Åkte runt i stan på kvällen - Nervevade rutor <3 - Lasse <3 - Kyrkogården <3
Pratade med min älskling en bra stund på kvällen/natten. Diskuterade vårt förhållande, eller diskuterade , jag lipade mest över det. Jobbigt sånt där :/ ! Vet inte hur det blir, vi är väl tillsammans fortfarande , men vet inte vart allt leder. Till en stooor saknad <3 Älskar dej Dick <3
Så känns de som vi är så förbannat olika ubland. Ibland är det det skönaste jag vet & jag älskar det.
Och ibland hatar jag det bara så fruktansvärt mycket. Och allting beror på vad man är på för humör.
Sist jag var hos dig, innan den senaste gången. Då när vi inte setts sen dagen innan nyår, det hade gått 3 veckor typ, knappt kanske. Det var så underbart ! Du var med mig, du älskade mig, du hade saknat mig, du var glad att jag var där.
Men senaste gången var jag bara i vägen. Allt var bara fel, det var tråkigt. Jag ville åka hem. Du såg mig inte ens. Min existens spelade ingen roll. Ibland tappar jag totalt lusten för att åka tillbaka dit, jag känner mig inte hemma där, jag gör det verkligen inte. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna bo där, jag skulle spy på allt & alla.
Och nånting inom mig säger att du känner likadant om hur det är här. Du skulle inte vilja bo här. Och där nånstans börjar man ju fundera. För som det är idag vill jag inte ha det. Men att överväga att aldrig ses mer när man älskar någon så mycket som jag älskar dej Dick är otroligt svårt ! :'/ Hatar att sakna dig, det är bland det jobbigaste jag vet. Och vi kan inte leva på skilda ställen i all evighet, det funkar inte. Så någonstans måste man avgöra , men hur ska man kunna göra det? Jag älskar honom ! <3 Det är om vi båda flyttar åt helvete där ingen av oss känner nån eller har varit förut. Men jag vet inte om jag vill det ? Hur fan ska jag veta vad jag vill? Jag är 19 år gammal, bor hemma i min säng hos mamma & pappa, tar studenten i vår. Vad ska jag göra ? Vad vill jag göra ?
Säg det du som vet !
Låt mig dricka mera nu tills jag glömmer bort dessa problem !
Fredrika Mann <3 Dick Lönnemyr
Jag skulle delat den med eve & co. men det blev ju som det blev med den saken.
Dessutom känner jag mig psykiskt down. Var deppig igår, tråkig fredag - funderade över om mitt liv alltid skulle vara så ?
Åkte runt i stan på kvällen - Nervevade rutor <3 - Lasse <3 - Kyrkogården <3
Pratade med min älskling en bra stund på kvällen/natten. Diskuterade vårt förhållande, eller diskuterade , jag lipade mest över det. Jobbigt sånt där :/ ! Vet inte hur det blir, vi är väl tillsammans fortfarande , men vet inte vart allt leder. Till en stooor saknad <3 Älskar dej Dick <3
Så känns de som vi är så förbannat olika ubland. Ibland är det det skönaste jag vet & jag älskar det.
Och ibland hatar jag det bara så fruktansvärt mycket. Och allting beror på vad man är på för humör.
Sist jag var hos dig, innan den senaste gången. Då när vi inte setts sen dagen innan nyår, det hade gått 3 veckor typ, knappt kanske. Det var så underbart ! Du var med mig, du älskade mig, du hade saknat mig, du var glad att jag var där.
Men senaste gången var jag bara i vägen. Allt var bara fel, det var tråkigt. Jag ville åka hem. Du såg mig inte ens. Min existens spelade ingen roll. Ibland tappar jag totalt lusten för att åka tillbaka dit, jag känner mig inte hemma där, jag gör det verkligen inte. Och jag skulle aldrig i hela mitt liv kunna bo där, jag skulle spy på allt & alla.
Och nånting inom mig säger att du känner likadant om hur det är här. Du skulle inte vilja bo här. Och där nånstans börjar man ju fundera. För som det är idag vill jag inte ha det. Men att överväga att aldrig ses mer när man älskar någon så mycket som jag älskar dej Dick är otroligt svårt ! :'/ Hatar att sakna dig, det är bland det jobbigaste jag vet. Och vi kan inte leva på skilda ställen i all evighet, det funkar inte. Så någonstans måste man avgöra , men hur ska man kunna göra det? Jag älskar honom ! <3 Det är om vi båda flyttar åt helvete där ingen av oss känner nån eller har varit förut. Men jag vet inte om jag vill det ? Hur fan ska jag veta vad jag vill? Jag är 19 år gammal, bor hemma i min säng hos mamma & pappa, tar studenten i vår. Vad ska jag göra ? Vad vill jag göra ?
Säg det du som vet !
Låt mig dricka mera nu tills jag glömmer bort dessa problem !
Fredrika Mann <3 Dick Lönnemyr
Kommentarer
Trackback
