Världen är en rutten plats.
Jag kan inte låta bli att tycka att världen är en rutten plats.
Jag blir rädd av hur allting bara ska rulla på som vanligt när ingenting någonsin blir som det var.
Eftersom jag inte kom iväg till kyrkogården igår så åkte jag dit nu ikväll. Tände ett ljus för mormor & morfar och jag bad mormor ta hand om Micke nu.
Sen åkte jag med min lillasyster till Mickes mammas grav, där han själv ska ligga nu. Jag har aldrig varit där tidigare, men kände att jag kunde tända mitt ljus för Micke där. Det var en vidrig känsla när vi gick där bland gravarna, och jag visste att det är dit vi kommer gå på fredag, för att sänka ner dig.
Allting känns så sinnessjukt, jag förstår inte att detta händer.
Träffade på Ewe & Tuva i Mariestad en snabbis också och Tuva frågade direkt när vi skulle spela hockey nästa gång. Sen kramade hon om mig och sa "Jag älskar dig". Då sa jag "Jag älskar dig också, lilla gumman". Då fick jag svaret "Jag älskar dig också"
Jag blev så glad, men samtidigt så ledsen. Jag förstår inte att detta händer, hela den här dagen har varit fylld med tårar och tankar. Jag hoppades att mamma skulle vara vaken när jag kom hem så jag kunde få en "mamma-kram" men det var hon inte. Jag försökte röja undan tankarna lite genom ett biobesök. Tittade på Annabelle med Nattis & Simon. Helt okej film ändå.
Det är väl dags att försöka sova snart.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka att världen är en sjuk plats. Men vad vet jag, jag vet ingen annan plats.
Jag önskar bara att jag kunde göra något så Tuva och min syster slapp genomlida detta helvete. Jag önskar så innihelvete att saker hade gjorts annorlunda den här sommaren. Att jag agerat annorlunda, men nu är det för sent. Det kvittar vad jag än gör nu så får vi aldrig tillbaka dig till livet. Det är för sent.
<3
/Fröken Mann
Jag blir rädd av hur allting bara ska rulla på som vanligt när ingenting någonsin blir som det var.
Eftersom jag inte kom iväg till kyrkogården igår så åkte jag dit nu ikväll. Tände ett ljus för mormor & morfar och jag bad mormor ta hand om Micke nu.
Sen åkte jag med min lillasyster till Mickes mammas grav, där han själv ska ligga nu. Jag har aldrig varit där tidigare, men kände att jag kunde tända mitt ljus för Micke där. Det var en vidrig känsla när vi gick där bland gravarna, och jag visste att det är dit vi kommer gå på fredag, för att sänka ner dig.
Allting känns så sinnessjukt, jag förstår inte att detta händer.
Träffade på Ewe & Tuva i Mariestad en snabbis också och Tuva frågade direkt när vi skulle spela hockey nästa gång. Sen kramade hon om mig och sa "Jag älskar dig". Då sa jag "Jag älskar dig också, lilla gumman". Då fick jag svaret "Jag älskar dig också"
Jag blev så glad, men samtidigt så ledsen. Jag förstår inte att detta händer, hela den här dagen har varit fylld med tårar och tankar. Jag hoppades att mamma skulle vara vaken när jag kom hem så jag kunde få en "mamma-kram" men det var hon inte. Jag försökte röja undan tankarna lite genom ett biobesök. Tittade på Annabelle med Nattis & Simon. Helt okej film ändå.
Det är väl dags att försöka sova snart.
Jag kan ändå inte låta bli att tycka att världen är en sjuk plats. Men vad vet jag, jag vet ingen annan plats.
Jag önskar bara att jag kunde göra något så Tuva och min syster slapp genomlida detta helvete. Jag önskar så innihelvete att saker hade gjorts annorlunda den här sommaren. Att jag agerat annorlunda, men nu är det för sent. Det kvittar vad jag än gör nu så får vi aldrig tillbaka dig till livet. Det är för sent.
<3
/Fröken Mann
Kommentarer
Trackback
