Fredrika Mann

Imorgon är det 5 veckor sen jag förlorade min bästa vän, sambo och pojkvän. Då Vi istället bara blev du & jag. 5 veckor. Dagarna går hela tiden. Och varje gång det blir tisdag så tänker jag extra mycket på dig. Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, jag ser och hör saker överallt som jag förknippar med dig. Det känns som jag fastnat i en jobbig dröm som jag bara vill vakna upp ur, jag vill tillbaka till verkligheten. Men det här är min verklighet. Ibland drömmer jag om hur jag är tillsammans med dig, Hur allt blir som vanligt, som det var. Sen vaknar jag upp och drabbas av panik när jag inser min verklighet. Allting går upp och ner, ibland känner jag mig som världens starkaste som fortfarande står upp, ibland känns hela jag som ett blödande sår. För varje dag som går kommer jag ett litet steg ifrån dig. Du, min bästa vän, sambo, pojkvän, mitt hjärta. Jag vill att tiden ska gå, så allting bara kan få gå över. Samtidigt vill jag att tiden ska stanna, för jag vill inte komma längre bort från dig. Jag undrar hur jag någonsin ska kunna älska någon igen, så som jag älskar dig. Jag undrar hur jag någonsin ska kunna kyssa någon igen, utan att känna att jag sviker dig. Jag undrar vad du gör, vad du tänker på, om du tänker något på mig. Jag saknar dig så att det gör ont överallt. Jag tänker på alla de gånger du sov, Du var så fin, jag låg och tittade på dig och kände mig som världens lyckligaste. Jag ville vakna upp vid din sida varje dag, det vill jag fortfarande, men jag får inte. Jag får aldrig mer vakna upp med dig. I natt är en jobbig natt, jag är ett blödande sår i natt. Jag dränker mina kinder med tårar och försöker traska vidare. Jag försöker. Men jag saknar dig så mycket! :'(
Min bästa vän, mitt hjärta.