Tankar om livet.
När jag var liten så lärde jag mig att man aldrig ska vara beroende av någon annan. Någonstans i mitt huvud fick jag för mig att man inte kan lita på män för de gör som dom vill. När jag såg hur min mamma slet som ett djur med allting medan farsan försvann iväg, hur han lämnade ett hus med en halvfärdig renovering, så tänkte jag att jag aldrig i hela mitt liv skulle kunna bli lämnad så. Det var nog mest därför jag valde att utbilda mig till träarbetare, för att kunna klara av saker själv, för att veta hur man gör, när jag väl står där och min man har försvunnit så kan jag lägga mig ner och gråta ett tag, men sen göra det som behöver göras, bättre än han någonsin hade gjort det. Jag ville nog helt enkelt skaffa mig kött på benen, och det har jag gjort. Efter 40 veckors utbildning, 4 veckors praktik på PEAB & 2 år som lärling på Eric's bygg har jag tillräckligt med kött för att klara av de utmaningar som väntar på den fronten i livet.
Nu var det bara det här med bilen, om bilar kan jag ingenting. Knappt. Bara den vanliga skiten, byta däck, fylla på olja och sån skit. Men när en bil går sönder har jag ingen jävla aning om vad jag ska göra eller vad felet är? Det är lite ruttet, för då blir man ändå beroende av någon, eftersom man inte är miljonär och har råd med bilverkstans skyhöga priser.
Vet inte varför jag babblar om det här, satt och tänkte lite på vägen hem från dagens arbete.
Imorgon ska jag iväg på möte hos AF. Jippie, not.
Sen blir det iväg och jobba lite, och på lördag blir det grillning med syskonen & kusinen! :)
Efter denna långa arbetsdag värker både foten & knät.
Det är 11 veckor sen jag opererade mitt korsband & min menisk. Full sträckning har dock inte kommit än. Och det gör ont när jag försöker.
Efter v 15 är det tänkt att jag ska få börja jogga, men jag tror detta kommer bli förskjutet då det inte flyter på bra alls med knät. Känns som det är konstant överansträngt.
Jag funderade även på hur alla dom som får en lättare väg fram genom livet gör, de som inte har några problem med någonting alls, hur klarar dom sig? Mår dom dåligt över andra saker? Eller är dom just så glada som de ser ut på alla bilder?
Jag tycker bara att det är mänskligt att visa sina känslor, det är omänskligt att inte ha några eller att inte visa dom?
Sen tänkte jag på en annan sak, det enda viktiga i ett förhållande, det är nog att den andre skrattar åt en, eller tycker att man är rolig. Så att man vet att man kan få den andre att skratta. Så gott folk, glöm inte bort att skratta, mitt i all vardagsskit, jaga varandra tills ni vänt upp och ner på hela ert hem och lägg er ner och gapflabba! Saknar det som fan, man känner sig som ett barn igen. Wihooo!
Nesch. Ska slösa bort ytterligare lite livstid på att glo på någon värdelös film. Tittade på That awkward moment igår. Skulle vara en komedi men var mest någon romantisk skit tyckte jag. Det hela resulterade i att jag drömde mardrömmar. Och vaknade upp och hade halv panik. För jag trodde att jag var med i någon slags filmscen där allting bara blev guld & gröna ängar, så vaknade jag upp i min säng och insåg vart jag befann mig, vilken tid i livet det är & att jag skulle upp och slita arslet av mig.
Stänger igen. Har ont i ögat, känns som jag fått ett getingstick i ögonlocket. Godnatt brakskitar!
Fröken Mann
Nu var det bara det här med bilen, om bilar kan jag ingenting. Knappt. Bara den vanliga skiten, byta däck, fylla på olja och sån skit. Men när en bil går sönder har jag ingen jävla aning om vad jag ska göra eller vad felet är? Det är lite ruttet, för då blir man ändå beroende av någon, eftersom man inte är miljonär och har råd med bilverkstans skyhöga priser.
Vet inte varför jag babblar om det här, satt och tänkte lite på vägen hem från dagens arbete.
Imorgon ska jag iväg på möte hos AF. Jippie, not.
Sen blir det iväg och jobba lite, och på lördag blir det grillning med syskonen & kusinen! :)
Efter denna långa arbetsdag värker både foten & knät.
Det är 11 veckor sen jag opererade mitt korsband & min menisk. Full sträckning har dock inte kommit än. Och det gör ont när jag försöker.
Efter v 15 är det tänkt att jag ska få börja jogga, men jag tror detta kommer bli förskjutet då det inte flyter på bra alls med knät. Känns som det är konstant överansträngt.
Jag funderade även på hur alla dom som får en lättare väg fram genom livet gör, de som inte har några problem med någonting alls, hur klarar dom sig? Mår dom dåligt över andra saker? Eller är dom just så glada som de ser ut på alla bilder?
Jag tycker bara att det är mänskligt att visa sina känslor, det är omänskligt att inte ha några eller att inte visa dom?
Sen tänkte jag på en annan sak, det enda viktiga i ett förhållande, det är nog att den andre skrattar åt en, eller tycker att man är rolig. Så att man vet att man kan få den andre att skratta. Så gott folk, glöm inte bort att skratta, mitt i all vardagsskit, jaga varandra tills ni vänt upp och ner på hela ert hem och lägg er ner och gapflabba! Saknar det som fan, man känner sig som ett barn igen. Wihooo!
Nesch. Ska slösa bort ytterligare lite livstid på att glo på någon värdelös film. Tittade på That awkward moment igår. Skulle vara en komedi men var mest någon romantisk skit tyckte jag. Det hela resulterade i att jag drömde mardrömmar. Och vaknade upp och hade halv panik. För jag trodde att jag var med i någon slags filmscen där allting bara blev guld & gröna ängar, så vaknade jag upp i min säng och insåg vart jag befann mig, vilken tid i livet det är & att jag skulle upp och slita arslet av mig.
Stänger igen. Har ont i ögat, känns som jag fått ett getingstick i ögonlocket. Godnatt brakskitar!
Fröken Mann
Kommentarer
Trackback
