sommaren 2014
Oj oj!
I förrgår hade jag en riktigt bra dag! Min älskade lillebror tog studenten. Tycker det är helt galet att han blivit så stor! Det var en stressig morgon då jag först skulle till rehab & träna, hämta tårtor, köpa blommor, hämta syrran & åka till tidaholm & blåsa ballonger osv. Men det gick, jag och Nattis hann fram i tid till Skara! På kvällen så åkte vi & hämtade Bella på vägen hem. Senare drog vi iväg till Buffalo & Hjorten, och det blev en riktigt rolig kväll alltså! Igår försökte jag mest att överleva, huvudvärken var extrem & jag låg och ålade mig i sängen av illamående.
Två spyor senare lyckades jag ta mig upp på cykeln och cykla iväg & köpa två twister & trycka i mig. Sen mådde jag bättre hela dagen!
Igår skulle Nattis ut med lite gamla vänner, och jag tänkte bara suttit hemma & tittat på film men så började ångesten krypa i mig och jag fick panik, kände att jag var tvungen att åka härifrån, men visste inte vart. Tänkte åkt till syrran. Lånade Nattis bil, skulle åka förbi affären och sen tanka. Mitt i rondellen dog dock bilen, och mätaren var inte så långt ner + att det inte kändes som ett bensinstopp? Jag lyckades rulla ut ur rondellen och ställa mig så jag inte stod i vägen. Sen ringde jag till folk som kunde tänkas hjälpa mig, men ingen svarade. Så satt jag och grät en stund, sen ringde Nattis mig. Hon sa att jag kunde åka med Rågård hem när han åkte hem från jobbet. Jag satt i bilen i över 40 minuter och bara glodde apatiskt framåt, och undrade varför jag bara råkar ut för massa skit? När Rågård kommit, och jag var hemma igen upptäckte jag att min mobil var borta. Lyckligtvis så hade jag glömt den i hans bil. Så jag fick tillbaka den senare på kvällen. Börje kom runt 21 tiden & vi åkte bort till bilen & lyckades skjuva den till Preem & tankade upp den. Den startade först, sen dog den. Så väntade vi lite, men sen vägrade den att hoppa igång igen. Så, det var som jag hoppades att det inte var, det var inte soppatorsk, det var något annat fel på den. Så jag kom inte iväg någonstans. Och gårdagskvällen låg jag och lipade i min kudde, över att allting bara jävlas hela tiden. Nu har vi ingen bil alls, får ta cykeln vart man än ska. Inga problem här i stan, men vidrigt om man vill längre bort, bort från den här hålan.
Förfesten ägde rum här, men jag drack bara cola. Måste spara de slantar jag har kvar, och efter den bakfyllan jag hade igår har jag ingen lust att dricka mer i mitt liv, hahaha.
När folket drog till krogen så satte jag på en film & låg och glodde.
Hatar såna där dagar, gårdagen var vidrig, ångesten käkade upp mig inifrån, tårarna överbelastade mina ögon och kinder. Usch, vill aldrig mer ha en sån dag i hela mitt liv! Men, de återkommer, och det är vidrigt när det kommer, det börjar mala lite grann, sen kommer det som en blixt från klar himmel, pang boom bara, så är man djupt nere i träsket och far runt. Har inte ringt vc om några andra mediciner, jag kör på theralenet fortfarande när det kommer, om jag har möjligheten.
Idag skiner solen och jag funderar seriöst på att cykla ner till stranden. Dagarna går hela tiden, och jag bara väntar på att de ska gå så jag slipper se dig. Men det känns vidrigt, för när man väntar på att dagarna ska gå så glömmer man bort att försöka ta vara på tiden, man gör ingenting med den och snart är det höst, och det enda jag har gjort då det är att vänta på att dagarna ska gå. Det känns som man bara längtar bort hela livet.
Otäcka känsla.
I förrgår hade jag en riktigt bra dag! Min älskade lillebror tog studenten. Tycker det är helt galet att han blivit så stor! Det var en stressig morgon då jag först skulle till rehab & träna, hämta tårtor, köpa blommor, hämta syrran & åka till tidaholm & blåsa ballonger osv. Men det gick, jag och Nattis hann fram i tid till Skara! På kvällen så åkte vi & hämtade Bella på vägen hem. Senare drog vi iväg till Buffalo & Hjorten, och det blev en riktigt rolig kväll alltså! Igår försökte jag mest att överleva, huvudvärken var extrem & jag låg och ålade mig i sängen av illamående.
Två spyor senare lyckades jag ta mig upp på cykeln och cykla iväg & köpa två twister & trycka i mig. Sen mådde jag bättre hela dagen!
Igår skulle Nattis ut med lite gamla vänner, och jag tänkte bara suttit hemma & tittat på film men så började ångesten krypa i mig och jag fick panik, kände att jag var tvungen att åka härifrån, men visste inte vart. Tänkte åkt till syrran. Lånade Nattis bil, skulle åka förbi affären och sen tanka. Mitt i rondellen dog dock bilen, och mätaren var inte så långt ner + att det inte kändes som ett bensinstopp? Jag lyckades rulla ut ur rondellen och ställa mig så jag inte stod i vägen. Sen ringde jag till folk som kunde tänkas hjälpa mig, men ingen svarade. Så satt jag och grät en stund, sen ringde Nattis mig. Hon sa att jag kunde åka med Rågård hem när han åkte hem från jobbet. Jag satt i bilen i över 40 minuter och bara glodde apatiskt framåt, och undrade varför jag bara råkar ut för massa skit? När Rågård kommit, och jag var hemma igen upptäckte jag att min mobil var borta. Lyckligtvis så hade jag glömt den i hans bil. Så jag fick tillbaka den senare på kvällen. Börje kom runt 21 tiden & vi åkte bort till bilen & lyckades skjuva den till Preem & tankade upp den. Den startade först, sen dog den. Så väntade vi lite, men sen vägrade den att hoppa igång igen. Så, det var som jag hoppades att det inte var, det var inte soppatorsk, det var något annat fel på den. Så jag kom inte iväg någonstans. Och gårdagskvällen låg jag och lipade i min kudde, över att allting bara jävlas hela tiden. Nu har vi ingen bil alls, får ta cykeln vart man än ska. Inga problem här i stan, men vidrigt om man vill längre bort, bort från den här hålan.
Förfesten ägde rum här, men jag drack bara cola. Måste spara de slantar jag har kvar, och efter den bakfyllan jag hade igår har jag ingen lust att dricka mer i mitt liv, hahaha.
När folket drog till krogen så satte jag på en film & låg och glodde.
Hatar såna där dagar, gårdagen var vidrig, ångesten käkade upp mig inifrån, tårarna överbelastade mina ögon och kinder. Usch, vill aldrig mer ha en sån dag i hela mitt liv! Men, de återkommer, och det är vidrigt när det kommer, det börjar mala lite grann, sen kommer det som en blixt från klar himmel, pang boom bara, så är man djupt nere i träsket och far runt. Har inte ringt vc om några andra mediciner, jag kör på theralenet fortfarande när det kommer, om jag har möjligheten.
Idag skiner solen och jag funderar seriöst på att cykla ner till stranden. Dagarna går hela tiden, och jag bara väntar på att de ska gå så jag slipper se dig. Men det känns vidrigt, för när man väntar på att dagarna ska gå så glömmer man bort att försöka ta vara på tiden, man gör ingenting med den och snart är det höst, och det enda jag har gjort då det är att vänta på att dagarna ska gå. Det känns som man bara längtar bort hela livet.
Otäcka känsla.
Kommentarer
Trackback
