Glädje & sorg- Solsken & regn.
Att skriva långa blogginlägg via telefonen är helt meningslöst har jag märkt. Varje gång man är klar & klickar på "publicera" så försvinner hela skiten och du är tillbaka på login-sidan. (N)
Jag har skrivit upp mig på massa jobbtider framöver, främst helger! Och det känns så bra, själva jobbet är ju inte världens roligaste, men mina kollegor, de jag har träffat hittills verkar helt underbara! När jag gick av passet i går 18.30 så stod Karin & jag kvar utanför och pratade om allt möjligt i typ en halvtimme, det slog mig att det är nog detta jag saknat med mitt jobb, att kunna prata med varandra, skämta, ha roligt, mer än att bara grymta hej till varandra på morgonen. Återigen känner jag att det är skönt att slippa mitt gamla jobb. Jag blickar framåt mot nya erfarenheter nu och det känns toppen!
Det är galet vad saker kan förändras på 2-3 månader.
Små som stora förändringar. Det hela började med att jag färgade mitt hår svart, en liten simpel förändring som jag kände verkligen var nödvändig för att överleva. Förhoppningar om att du skulle vilja vara med mig, en röst i mitt huvud som sa mig att du tyckte jag var snygg i svart hår. Så, här sitter jag nu, med svart hår. Vilket egentligen inte är fy skam för det framhäver mina ögon rätt bra. Strax efter detta följdes den där riktiga tonårsgrejen, tungpiercingen. Jag var 17 år när jag gjorde den och har alltid avskytt den när man hånglar. Sen började alla pierca tungan och istället för snyggt övergick det till typ vidrigt & white trash typ. Anyway, hon som finns på youtube, hon som gör eller gjorde sminkvideos, nu minns jag inte vad hon heter, typ blond skåning, shit the same, hon är fin som fan iaf. Hon har ju 2 i tungan och när jag såg det för några år sen blev jag bara "Vill ha!". Så jag tryckte igenom en piercing där jag en gång hade en i tungan. Genomled dagar med varande tunga. Och tänkte göra en till bakom den andra- dock blev det inte så, för jag hade nog inga pengar som vanligt.
Så, efter detta så bestämde jag mig väl för att flytta ut ur min lägenhet, so I did, helt oplanerat. Jag har sovit där 1 natt sen du försvann, 1 natt ensam därinne med väggarna stirrandes ner på min ensamma kropp, det var en fruktansvärd morgon som följde den natten. Sen la jag ut lägenheten till försäljning.
Efter detta så rasade växellådan på bilen. Och jag som alltid hade min bil nära till hands, det var jag & riskokaren, mot alla problem-alla odds <3. Så stod jag helt plötsligt utan bil & utan pengar till en annan och beslöt mig för att leva utan bil. För första gången sedan körkortstiden- ingen bil. Det var fruktansvärt i början när jag mådde dåligt & bara ville fly överallt ifrån. Men man vänjer sig, och jag började dejta min cykel flitigt istället. Att något as stal den för mig förrförra veckan är vidrigt nog, för då stod jag utan cykel med knän som är skit och glodde. Men som tur är har jag en mycket snäll mamma som hade sparat den hojen som jag trampade hem på från Töreboda med punktering sommaren 2011. Och hon köpte nytt däck & slang, tvättade & smörjde upp den så nu kan jag trampa runt igen! :)
Efter att bilen rasat så sa jag upp mig från mitt jobb. Vilket är något av det bästa jag gjort!
Det känns som allting har förändrats så, och mitt sätt att se på saker, att se på folk. Jag har alltid varit öppen mot folk, gett dom en hand i vimlet om dom varit utanför eller känt sig ensamma. Talat till dom och inte runt omkring dom som många andra gör.
JO! Snuset! Fredrika går inte längre runt med en prilla under läppen, hon är stark nog att fixa livet ändå. Jag tänkte en kväll när kontot var tomt och australienpengarna fick agera "snuspengar"- vansinne. Så tänkte jag, klarar jag av att mista Leif så klarar jag väl för i helvete av att sluta snusa?! And so I did.
Och jag har insett att jag lever för min egen skull, ingen annans. Och att jag ska komma ihåg att leva för min egen skull också, och ingen annans! Och en sak, som allt för många glömmer, drömmar behöver inte bara drömmas, man kan se till att uppleva dem också! Jag har så mycket drömmar som snurrar i mitt huvud nu, planer & tankar om vad jag ska göra. Är redan ungefär 3 år framåt i tiden, sitter på ett tåg i den franska Rivieran och njuter..! Man kan alltid ta sig dit man vill, bara man vill det tillräckligt mycket.
I lördags träffade jag mina gamla vänner, Hampestampe & Sarah på Olstorp. Det var roligt, och som vanligt fick man höra ett & annat. Det kändes så skönt när de berättade det som de hört, upplevt & sett. Det de tänkte, och det alla andra tänkte. Jag är nog inte så svartmålad som jag trott hela tiden, jag är nog mera ett stackars litet offer som råkade ut för någon som inte vågade ta mitt hjärta och vårda det utan som tog det och krossade det i rädslan för att få sitt eget krossat. Och jag har aldrig tänkt på elakheterna i texterna som kommer ibland, dina sting av svartsjuka, jag har sett bort dem, inte tänkt på det. Det var först när de sa som de sa som jag förstod att det kanske inte är okej trots allt, att jag kanske inte ska se på dig som min ängel längre?
Jag gick upp till min gamla lägenhet nyss, är väldigt väldigt sällan där. Jag la mig där sängen en gång stod. Där i hörnet ligger din kudde, jag la mig med huvudet på kudden och stirrade upp i taket, på väggarna, rullade över på sidan och såg framför mig hur jag låg där i sängen & du kom hem efter att ha jobbat natt. Sen bröt jag ihop. Tårarna sprutade åt alla håll så jag flög upp från golvet och rusade ut och hem till min säng. Med mina nya sängkläder som aldrig ens känt doften av din hud! Här är jag trygg.
Idag är jag trött.
Igår jobbade jag 14-18.30 + 23-00.30
Jag var hemma vid 01. La mig för att sova vid 01.30. Vaknade vid 02-tiden då syrran kom in, låg vaken i väntan på att hon skulle dra & dela ut sina tidningar (02.30)
Somnar om igen, alarmet ringer 03.30, drar till Sunne & jobbar.
Sov sammanlagt max 1,5 timme. Vilket resulterade i att jag somnade när jag satt där bakom disken med mitt korsord. Varje gång jag somnade vaknade jag av att jag tappade pennan! JAHEJ!
Sommaren är underbar, jag försöker ta vara på varje dag av den, varje badtillfälle. Jag försöker börja varje dag med ett morgondopp! En cykeltur till stranden, ett dopp & en cykeltur hem igen.
Och kanske ett kvällsdopp också!
Jag försöker slita på mina fotsulor mer än mina skor, jag försöker att gå barfota mycket, och jag gör det. Folk tittar, och undrar. Och jag njuter och ler!
Tack Gud för allt fint vi får uppleva!
Ta hand om er,
kram från fröken Mann
Jag har skrivit upp mig på massa jobbtider framöver, främst helger! Och det känns så bra, själva jobbet är ju inte världens roligaste, men mina kollegor, de jag har träffat hittills verkar helt underbara! När jag gick av passet i går 18.30 så stod Karin & jag kvar utanför och pratade om allt möjligt i typ en halvtimme, det slog mig att det är nog detta jag saknat med mitt jobb, att kunna prata med varandra, skämta, ha roligt, mer än att bara grymta hej till varandra på morgonen. Återigen känner jag att det är skönt att slippa mitt gamla jobb. Jag blickar framåt mot nya erfarenheter nu och det känns toppen!
Det är galet vad saker kan förändras på 2-3 månader.
Små som stora förändringar. Det hela började med att jag färgade mitt hår svart, en liten simpel förändring som jag kände verkligen var nödvändig för att överleva. Förhoppningar om att du skulle vilja vara med mig, en röst i mitt huvud som sa mig att du tyckte jag var snygg i svart hår. Så, här sitter jag nu, med svart hår. Vilket egentligen inte är fy skam för det framhäver mina ögon rätt bra. Strax efter detta följdes den där riktiga tonårsgrejen, tungpiercingen. Jag var 17 år när jag gjorde den och har alltid avskytt den när man hånglar. Sen började alla pierca tungan och istället för snyggt övergick det till typ vidrigt & white trash typ. Anyway, hon som finns på youtube, hon som gör eller gjorde sminkvideos, nu minns jag inte vad hon heter, typ blond skåning, shit the same, hon är fin som fan iaf. Hon har ju 2 i tungan och när jag såg det för några år sen blev jag bara "Vill ha!". Så jag tryckte igenom en piercing där jag en gång hade en i tungan. Genomled dagar med varande tunga. Och tänkte göra en till bakom den andra- dock blev det inte så, för jag hade nog inga pengar som vanligt.
Så, efter detta så bestämde jag mig väl för att flytta ut ur min lägenhet, so I did, helt oplanerat. Jag har sovit där 1 natt sen du försvann, 1 natt ensam därinne med väggarna stirrandes ner på min ensamma kropp, det var en fruktansvärd morgon som följde den natten. Sen la jag ut lägenheten till försäljning.
Efter detta så rasade växellådan på bilen. Och jag som alltid hade min bil nära till hands, det var jag & riskokaren, mot alla problem-alla odds <3. Så stod jag helt plötsligt utan bil & utan pengar till en annan och beslöt mig för att leva utan bil. För första gången sedan körkortstiden- ingen bil. Det var fruktansvärt i början när jag mådde dåligt & bara ville fly överallt ifrån. Men man vänjer sig, och jag började dejta min cykel flitigt istället. Att något as stal den för mig förrförra veckan är vidrigt nog, för då stod jag utan cykel med knän som är skit och glodde. Men som tur är har jag en mycket snäll mamma som hade sparat den hojen som jag trampade hem på från Töreboda med punktering sommaren 2011. Och hon köpte nytt däck & slang, tvättade & smörjde upp den så nu kan jag trampa runt igen! :)
Efter att bilen rasat så sa jag upp mig från mitt jobb. Vilket är något av det bästa jag gjort!
Det känns som allting har förändrats så, och mitt sätt att se på saker, att se på folk. Jag har alltid varit öppen mot folk, gett dom en hand i vimlet om dom varit utanför eller känt sig ensamma. Talat till dom och inte runt omkring dom som många andra gör.
JO! Snuset! Fredrika går inte längre runt med en prilla under läppen, hon är stark nog att fixa livet ändå. Jag tänkte en kväll när kontot var tomt och australienpengarna fick agera "snuspengar"- vansinne. Så tänkte jag, klarar jag av att mista Leif så klarar jag väl för i helvete av att sluta snusa?! And so I did.
Och jag har insett att jag lever för min egen skull, ingen annans. Och att jag ska komma ihåg att leva för min egen skull också, och ingen annans! Och en sak, som allt för många glömmer, drömmar behöver inte bara drömmas, man kan se till att uppleva dem också! Jag har så mycket drömmar som snurrar i mitt huvud nu, planer & tankar om vad jag ska göra. Är redan ungefär 3 år framåt i tiden, sitter på ett tåg i den franska Rivieran och njuter..! Man kan alltid ta sig dit man vill, bara man vill det tillräckligt mycket.
I lördags träffade jag mina gamla vänner, Hampestampe & Sarah på Olstorp. Det var roligt, och som vanligt fick man höra ett & annat. Det kändes så skönt när de berättade det som de hört, upplevt & sett. Det de tänkte, och det alla andra tänkte. Jag är nog inte så svartmålad som jag trott hela tiden, jag är nog mera ett stackars litet offer som råkade ut för någon som inte vågade ta mitt hjärta och vårda det utan som tog det och krossade det i rädslan för att få sitt eget krossat. Och jag har aldrig tänkt på elakheterna i texterna som kommer ibland, dina sting av svartsjuka, jag har sett bort dem, inte tänkt på det. Det var först när de sa som de sa som jag förstod att det kanske inte är okej trots allt, att jag kanske inte ska se på dig som min ängel längre?
Jag gick upp till min gamla lägenhet nyss, är väldigt väldigt sällan där. Jag la mig där sängen en gång stod. Där i hörnet ligger din kudde, jag la mig med huvudet på kudden och stirrade upp i taket, på väggarna, rullade över på sidan och såg framför mig hur jag låg där i sängen & du kom hem efter att ha jobbat natt. Sen bröt jag ihop. Tårarna sprutade åt alla håll så jag flög upp från golvet och rusade ut och hem till min säng. Med mina nya sängkläder som aldrig ens känt doften av din hud! Här är jag trygg.
Idag är jag trött.
Igår jobbade jag 14-18.30 + 23-00.30
Jag var hemma vid 01. La mig för att sova vid 01.30. Vaknade vid 02-tiden då syrran kom in, låg vaken i väntan på att hon skulle dra & dela ut sina tidningar (02.30)
Somnar om igen, alarmet ringer 03.30, drar till Sunne & jobbar.
Sov sammanlagt max 1,5 timme. Vilket resulterade i att jag somnade när jag satt där bakom disken med mitt korsord. Varje gång jag somnade vaknade jag av att jag tappade pennan! JAHEJ!
Sommaren är underbar, jag försöker ta vara på varje dag av den, varje badtillfälle. Jag försöker börja varje dag med ett morgondopp! En cykeltur till stranden, ett dopp & en cykeltur hem igen.
Och kanske ett kvällsdopp också!
Jag försöker slita på mina fotsulor mer än mina skor, jag försöker att gå barfota mycket, och jag gör det. Folk tittar, och undrar. Och jag njuter och ler!
Tack Gud för allt fint vi får uppleva!
Ta hand om er,
kram från fröken Mann
Kommentarer
Trackback
