Fredrika Mann

Ibland önskar jag att jag var kär i någon annan.
Ibland undrar jag om du är det, att det är därför du gör som du gör.
Den här veckan har börjat vidrigt.
I lördagsnatt pratade jag med dig i över 1 timme, och det var det roligaste samtalet jag haft på länge kändes det som, även om jag skratt-grät & du likaså.
Men efter det blev tankarna allt tyngre och allting allt jobbigare igen. Och idag tänkte jag "äsch vad fan, du kommer ingenstans genom att sitta här" så jag tog telefonen och ringde, och krasch boom, så fel ute var jag. Nu ligger jag här med tusentals tårar och ett blödande hjärta, det tycks aldrig vilja gå över. Och det känns som jag blev knuffad tillbaka nästan till ruta 1 igen.
Jag hade varit på arbetsintervju i skövde, parkerade just bilen, tänkt på dig konstant senaste dagarna, sjukt. Fattar inte varför du var tvungen att visa mig att du fanns om du ändå bara ville göra sönder mig mer? Jag mådde relativt bra.
Hade jag haft min egen bil hade jag kört rakt in i en bergvägg.
Men nu har jag inte det.
Jag har landat under täcket, det är strålande solsken ute, och jag har bäddat ner mig här under, tagit Theralen och ger fan i att vakna mer idag tror jag. Jag vet alla mardrömmar jag har att vänta framför mig, men jag fixar det. Det gör ingenting om du karvar sönder mig totalt, jag har ändå styrkan att resa mig upp i slutändan. Det går. Om du själv mår bättre av att göra sönder mig så gör det. Jag klarar mig, det är du som inte orkar. Jag tar alla smällar, för din skull.<3

Jag inaktiverade min facebook idag också, Skönt.
Godnatt sommaren 2014-jag orkar inte med dig.