livet som det är
ibland vet jag inte ens vart jag har mig själv,än mindre mina känslor. Jag har varit galet kär länge nu. Hackat mig fram i perioder av lycka & förtvivlan omvartannat de stunder jag varit med dig & varit ifrån dig och fått mig själv att inse att det aldrig kommer att bli vi två.Tills för 3 veckor sen,då allting förändrades. Den första veckan kändes som en dröm, den andra också. Den senaste nu har inte känts alls. Jag har inte tänkt, eller jo, men inte på rätt sätt. Jag har funderat över vad jag verkligen vill, hur jag vill ha det egentligen.Och vad har jag kommit fram till? Egentligen ingenting. Men, det känns som att det inte är det här jag vill. Fast egentligen är det nog det? Eller? Jag vet inte?
Jag saknar dig Mormor, så att det gör ont i hela mig. Midsommar förra året, jag minns den dagen så himla väl. Hur du sken upp som en sol när jag, Nattis & Tuva kom och hälsade på dig. Älskade mormor,men jag vet att du vill att jag ska vara glad & ha roligt, så jag försöker. Älskar dig, kommer alltid göra det, min ängel <3
Kommentarer
Trackback
