Fredrika Mann

Igår så bestämde jag mig för att dämpa alla smärtor med alkohol, och jag drack mousserande vin & minttu hela kvällen i en lägenhet i Kårtorp, det känns ganska så.. misäraktigt när jag tänker på det nu. Slutade dricka vid 4 tiden iaf. Gick hem till pappa vid 5 och la mig & sov. Vid 9 ringde telefonen.Vid 12 ringde jag röstbrevlådan, då var det rektorn som ringt mig :S Ringde och pratade med honom, ska gå till skolan imorgon. Känns skumt, fast nästan ändå skönt att han ringde så jag kan försöka ta tag i mitt liv.

Det är mörkt nu mormor, riktigt mörkt ute. Jag saknar dig så att det gör ont. Jag förstår inte, idag har det gått en månad sedan du lämnade oss, en månad. Jag förstår inte, 28 augusti 2012 har det gått ett år sen du lämnade oss, när jag tänker på det nu känns det så avlägset, jag vet inte hur jag ska överleva? Jag förstår inte. Jag förstår inte meningen med livet? Jag förstår inte att det ens ska kunna gå ett helt år utan dig älskade mormor, jag vill bara åka till dig, krama om dig. MORMOR. Fan.. :'( Jag vet inte hur jag ska klara detta. Bästa, älskade mormor... usch. Varför måste sånt här hända? Jag älskar dig mormor, alltid. Nu har man kommit till det stadiet så man väntar på att du ska dyka upp här någon dag & hälsa på oss. Men du kommer aldrig mer att kliva in genom våran dörr. Och det känns sjukt, för jag förstår det inte. Jag orkar inte. Älskade mormor.

Det finns inget stopp på tårarna. :'(

Det kvittar vad jag än gör så finns du inte mer, du är borta & kommer aldrig tillbaka.

Jag får försöka klara mig utan dig mormor. Jag ska försöka, jag ska leva vidare för din skull. Jag ska inte ge upp även om det tar emot, jag ska bita ihop, jag ska fixa allting. Jag måste göra det, för min & din skull.

<3