24.10.2011.
Var ännu vid vår sida när stormen stillnar av.
Följ med oss när vi vandrar till våra käras grav.
Giv att vi aldrig mister den glädje de oss skänkt
men bär i tacksamt minne allt gott de gjort och tänkt.
När vi har gått ur tiden vårt namn, vårt verk blir glömt
men Herre, i ditt hjärta är det för evigt gömt.
Det liv som här försvinner tar du i gott förvar.
Vår själ kan tryggt vi lämna åt dig vår Gud och Far.
Psalm 173
Den 6e november kl.11.00 tänds ett ljus för dig Mormor.
Vi fick en inbjudan idag och när mamma började läsa psalmen ovan högt så brast hon ut i tårar i början av första versens sista rad. Jag brast ut i tårar, saknaden är enorm.
Jag förstår ingenting ännu, Jag vill inte att det händer. Jag vill vakna upp ur en mardröm som liknar ingen förr.
Mormor, du kommer alltid finnas i mitt hjärta & i mina tankar, varenda eviga dag i mitt liv så kommer jag minnas dig & allt gott du gjorde för alla andra. Du är en förebild som liknar ingen annan, att du fick lämna jorden och fågelns sång gör ont, men jag hoppas att du hör dess ljuva toner var du än befinner dig. Jag hoppas att du är lycklig och att du mår bra, trots att vi inte ses & skrattar längre du och jag! <3
Kommentarer
Trackback
