Comeback!
Jag gör comeback!
Fredrika Mann är tillbaka igen, ain't we happy?
Fredrika Mann är tillbaka igen, ain't we happy?
Jag är mitt inne i en fight! En fight blandad med knäskador & acne. (som vanligt)
I fredags tog jag med mig min storasyster Ewelina & hennes underbara dotter Tuva upp till Karlstad. Jag hade bokat tid hos en hudspecialist där. Ett sista rop på hjälp, jag har redan lagt mig på rygg & gett upp egentligen. Men så för några veckor sen så tittade jag mig i spegeln och jag blir så förbannad av det jag ser. Och det kvittar vad jag själv gör för att få det att bli bättre så funkar ingenting. Jag vet att Roaccutan är det enda som fungerar då jag har ätit det förut. Men.. efter att ha plågats av samma läkare på KSS sen jag var 12 år så insåg jag att hon aldrig kommer gå i pension förrän om några år. Världens underligaste läkare. Skyfflar på mig en medicin som jag ätit flera gånger, som aldrig fungerat - den kanske fungerar denna gången? Dumarsle.
I fredags tog jag med mig min storasyster Ewelina & hennes underbara dotter Tuva upp till Karlstad. Jag hade bokat tid hos en hudspecialist där. Ett sista rop på hjälp, jag har redan lagt mig på rygg & gett upp egentligen. Men så för några veckor sen så tittade jag mig i spegeln och jag blir så förbannad av det jag ser. Och det kvittar vad jag själv gör för att få det att bli bättre så funkar ingenting. Jag vet att Roaccutan är det enda som fungerar då jag har ätit det förut. Men.. efter att ha plågats av samma läkare på KSS sen jag var 12 år så insåg jag att hon aldrig kommer gå i pension förrän om några år. Världens underligaste läkare. Skyfflar på mig en medicin som jag ätit flera gånger, som aldrig fungerat - den kanske fungerar denna gången? Dumarsle.
Jag har ju blivit lovad hjälp med hudslipning av sjukvården men det går inte att göra något förrän jag blir av med alla problem. Det hade varit så skönt att få några år innan rynkorna kommer som jag kan känna ett relativt slätt ansikte. Och det var inga problem hos hudspecialisten, han lyssnade, han förstod, han tittade & han kände. Något som min läkare aldrig gjort, aldrig känt. Tittat ibland, men det finns så mycket som inte syns, som bara känns. Så på tisdag kommer min medicin att landa hos apoteket och jag försöker förbereda mig på månader med torra läppar & torr näsa. Med lite tur så har jag blivit av med skiten tills jag fyller 25. Jag hade ett mål, när jag var yngre så var målen kortare. Men när jag var 15 så tänkte jag "jag har blivit fri från det när jag är 20 år, då kommer jag vara fri" Men tiden gick och hjälpen var knapp, så när jag fyllde 20 var jag inte alls av med problemen. För lite mer än en månad sen fyllde jag 24, och det var strax därefter mitt bryt kom. Jag såg mig i spegeln och undrade vad fan jag skulle göra åt saken? Med hjälp från min lillasyster & hennes kompis som tidigare haft kontakt med hudspecialisten fick jag ett telefonnummer & jag ringde. Ringde & ringde. Hela tiden upptaget. Tillslut skickade jag ett mail. Och sen i fredags, på alla hjärtans dag satt jag där i stolen hos läkaren. Och jag är så glad, innerst inne. Jag känner hopp om livet, och jag vet att denna läkaren inte släpper mig fri förrän jag blivit bra. Han kommer hjälpa mig. Jag vet det, vilket gör att jag kan slappna av. Nu är det bara att vänta, låta tiden rusa iväg.
Jag hoppas innerligt att detta är sista gången jag behöver äta någon medicin mot denna skiten.
Vid sidan av detta så fightas jag med ett trasigt knä, eller om det är två?
Igår var jag ute och gick 2 km, och ja, det gör lite ont hela tiden när jag går. Sen gör det alltid ont dagen efter, jag vaknade flera gånger på tidiga morgonkvisten av att det värkte i knät & tillslut gick jag upp. Det blir alltid värre dagen efter jag har gått eller något. Jag känner mig så låst, begränsad. Jag ser hur min mage fläskar på sig, men finner ingen motivation till att stoppa den. Inte så länge jag inte ens kan springa. Jag älskar att springa, andas in den friska luften & bara låta tankarna sväva iväg medan kroppen gör sitt. Jag låter den växa, jag har tid på mig att ta hand om den sen, efter denna processen. I torsdags var jag hos sjukgymnasten, han skulle se till att han fick dit mitt svar på magnetröntgen, så ska vi gå igenom det och sen försöka börja träna lite. Ska bli spännande att se hur det går. Skönt att folk vill hjälpa en, jag har väntat på ett skriftligt svar på MR sen jag var inne och gjorde den, 23 december. Ska tillbaka till honom på onsdag.
Jag har varit sjukskriven sen den 11 december & börjar som ni kanske förstår, bli förbannat rastlös! Men jag försöker underhålla mig på bästa sätt. Så gott det går.
Igår var jag ute och gick 2 km, och ja, det gör lite ont hela tiden när jag går. Sen gör det alltid ont dagen efter, jag vaknade flera gånger på tidiga morgonkvisten av att det värkte i knät & tillslut gick jag upp. Det blir alltid värre dagen efter jag har gått eller något. Jag känner mig så låst, begränsad. Jag ser hur min mage fläskar på sig, men finner ingen motivation till att stoppa den. Inte så länge jag inte ens kan springa. Jag älskar att springa, andas in den friska luften & bara låta tankarna sväva iväg medan kroppen gör sitt. Jag låter den växa, jag har tid på mig att ta hand om den sen, efter denna processen. I torsdags var jag hos sjukgymnasten, han skulle se till att han fick dit mitt svar på magnetröntgen, så ska vi gå igenom det och sen försöka börja träna lite. Ska bli spännande att se hur det går. Skönt att folk vill hjälpa en, jag har väntat på ett skriftligt svar på MR sen jag var inne och gjorde den, 23 december. Ska tillbaka till honom på onsdag.
Jag har varit sjukskriven sen den 11 december & börjar som ni kanske förstår, bli förbannat rastlös! Men jag försöker underhålla mig på bästa sätt. Så gott det går.
Nu ska jag bege mig från dataskärmen en stund.
