Fredrika Mann

12 september 2012 har blivit 13e september 2012 och här sitter jag.

Redo för att ta livet som det kommer, försöker ta mig förbi alla motgångar & njuta av alla medgångar. 

Jag är lycklig, jag är galet förälskad i den bästa människan i hela världen. Visst säger ni.. men ni vet ingenting, det gör jag. Visst, jag har varit kär förut, men det känns som jag aldrig varit så innibombens jädra kär? Eller? Det känns som att jag bara tycker om mer & mer ju längre tiden går så att jag snart ska spricka! Det går inte mer, fast ändå går det. Känns som jag är kriminellt kär? Olagligt lycklig? Så att jag ibland måste nypa mig i armen, (eller kanske paja ett knä) för att se att jag inte drömmer. Men när jag vaknar på morgonen och världens vackraste människa ligger vid min sida i sängen så förstår jag att jag inte drömmer, men jag förstår inte heller vad jag har gjort för att förtjäna denna lycka. Åh, orden tar slut. Jag älskar honom, det är galet, han är galen, jag är galen, jag älskar allt som är galet! <3 

 

Jag slutade nog aldrig att hoppas, fast när det väl hände så förstod jag ingenting. För jag var ändå inställd på att det aldrig skulle hända. Fredrika goes happy. I love him. 

 

Tack för mig,